Nilsove började med sina populära Glimtar 1971.
Allt började 1971 när Folkbladets Finspångsredaktions dåvarande platschef Olof Backström och reportern Nilsove Magnusson kom överens om att gemensamt starta en spalt av det lättsammare slaget till lördagstidningen.
– Tanken var att vi skulle köra Finspångsglimtar och turas om varannan vecka. Han hade inget första veckan, så jag fick börja. Han hade inget andra veckan heller, så det blev att jag fortsatte själv, berättar Nilsove.
Det som började som ett sorts test bara fortsatte och blev ett populärt lördagsinslag hos Finspångsborna.
– Syftet med Glimtarna var flera kortare grejer av sådant material som folk kan identifiera sig med. Mer personliga grejer som om någon sett något konstigt djur i skogen, trafikproblem som dåliga vägar eller farliga korsningar.
Varje fredag besökte han polisstationen för att hitta material.
– Jag frågade polischef Börje Grundström om jag fick komma till stationen och få grejer till lördagstidningen. Det kunde vara lite udda grejer, något roligt, som vi inte skrev om annars.
Nilsove rörde sig överallt i samhället och sprang hela tiden på nya tips att skriva om.
– Jag hoppade aldrig över någon spalt. Det var aldrig några problem att få tag på material. Framförallt var det polisen och läsarna som hjälpte mig med tips att skriva om, berättar Nilsove.
Nilsove Magnusson.
Han nämner en favorit bland alla Glimtar, som rör kollegan Ingmar Berglund, som arbetade både på NT och Folkbladet.
– Han uppskattade Glimtarna och på 1970-talet var Alice Timander premiärlejon, hade alltid nya kläder, som hon drog av för i deklarationen. Ingmar hade försökt få avdrag för sina läsglasögon, men fått avslag av Skatteverket och blev förbaskad för det.
Historien valde Nilsove att förmedla i sina Glimtar.
– Jag förklarade bakgrunden och skrev "Varför får inte Ingmar Berglund i Finspång dra av sina brillor när Alice Timander får dra av sina brallor". Det tyckte Ingmar var så vitsigt.
Nilsove har skrivit sina krönikor i 50 år.
Glimtarna präglas av lokala inslag och avslutas alltid med en "ortskluring", där läsarna ska försöka lösa vilken ort som är svaret.
– Det började med att brottaren Percy Husvall satte ihop några kluringar, sedan var det andra som började skicka in "ortskluringar". Nu har de säkert funnits i 20-talet år och jag får ofta över 30 svar, som mest 45–50 svar. Det finns ett järngäng som alltid svarar, påpekar Nilsove.
Tror du att det behövs något lättsamt inslag i tidningen?
– Ja, speciellt på lokalsidorna. Jag har försökt spegla allt i samhället och alltid fått uppmuntran att fortsätta. Tio rader i Glimtarna har haft lika stor påverkan som att göra en bildgrej på att en dålig väg behöver lagas.
Glimtarna har funnits med i spalterna i flera årtionden.
Han har inte bara haft läsare inom kommungränserna.
– Pajen Jonsson från Igelfors bodde i Brasilien och hörde ofta av sig för att berätta olika saker. Dessutom var det en kvinna i Tyskland som var trogen läsare.
Under många år bevakade han även lokalfotbollen i Finspång inför helgens matcher och gjorde även bandykollen under en period.
Nilsove har mycket material att gå igenom och allt har sparats under alla år.
– Det blev himla populärt, säger Nilsove.
Glimtarna började han med som 26-åring, i år fyller han 76 och tänker fortsätta.
– Jag kör så länge jag orkar, får vara frisk och tidningsledningen vill att jag ska fortsätta.
Nilsove har alltid varit på gång med att hitta nya uppslag till Glimtarna.
Det kan inte vara många i världen som skrivit samma krönika 50 år i rad?
– Kanske kan vara en handfull personer i Sverige, vi håller oss till Sverige, konstaterar Nilsove Magnusson, på sitt sedvanligt blygsamma sätt.