Han är cirkelledare i den sju personer starka gruppen bestående av SPF-pensionärer som under två års tid arbetat fram en skrift om Carl Mertens.
Ett namn som många i trakten känner till, men få vet något om.
– Syftet var att få fram så mycket information om Mertens som möjligt. Det har varit dåligt känt var han kom ifrån och var alla hans modeller kom ifrån, säger Lars-Otto Gullman.
Mertens konstgjutningsteknik uppskattas av många.
– Det var en speciell konst som han behärskade. Hans smycken, halsband och armband är väldigt speciella. Det är möjligt att han var ensam i Sverige om att kunna den tekniken, säger Lars-Otto Gullman.
Carl Mertens föddes 1802 i Berlin och ville först bli konstnär. Han arbetade på ett statligt gjuteri i Berlin i sex år. Mertens träffade en svensk vars uppdrag var att organisera tekniska institut.
Han övertalades att komma till Sverige och var på väg att åka hem när han träffade ägaren till Finspångs Bruk, som ville få fart på verksamheten på orten.
– Han var arbetsledare i stora gjuteriet, men fick möjlighet att ägna sig åt fingjuteri som han hade lärt sig i Berlin. Han var verksam här i hela 55 år, från 1827 fram till sin död 1882.
Lars-Otto tycker att det är besynnerligt att en sådan profil samtidigt lämnat så lite information.
– Det är lite av ett mysterium hur han gjort sina speciella filigrantunna smycken. Kanske ville han behålla sin konst för sig själv och inte sprida sina kunskaper vidare, säger Lars-Otto Gullman.
Han har själv besökt Berlin och olika muséer i jakten på information till skriften.
– Omkring 1930 skrevs det en del tidningsartiklar, i bland annat Östergötlands Folkblad, om personer som beskrev Mertens. Hans barn flyttade till Stockholm, men de har inte gått att spåra i några kyrkböcker.
Förhoppningen är att få fram fler uppgifter om den mystiske Mertens.
– Vi har bara hittat ett porträtt på honom, ändå hade det funnits fotografer i Finspång i många år på den tiden. Han gifte sig med en Finspångsflicka, Beata Hallberg, möjligtvis kan det finnas släktingar till henne som kan veta mer, säger Lars-Otto Gullman.
Skriften har tryckts i tusen exemplar genom Gränges Sweden AB och säljs vid Bruksmuséet och Risinge hembygdsgård.
Cirkeln har verkat inom Studieförbundet Vuxenskolan och materialet har hämtats i litteratur, tidningsartiklar och kyrkböcker. Dessutom har många studiebesök gjort på olika muséer.