Kan du berätta, hur det kunde bli så här?
– Allt började med att jag åkte ned till Malmö och köpte en gammal bil, en Chevrolet Alero, med en motor som inte gick att lita på. Så istället för att köra E 4-an och riskera att få motorstopp på den, vilket inte vore bra, valde jag att åka mindre, äldre vägar sista biten hem till Finspång och Ljusfallshammar, där jag bor.
– Bland annat passerade jag då över nya bron i Motala, som det kostar fem kronor att åka över i tullavgift, som jag inte har något alls emot, eftersom avgiften ger pengar till nya vägar.
Så det är väl bara att betala femman?
– Ja, absolut, säger Anders Ivehammar. Problemet var bara att jag aldrig fick någon räkning hemskickad från Transportstyrelsen, som man normalt ska få.
– Istället dröjde det ytterligare ett par månader och då fick jag plötsligt en räkning på fem kronor plus 300 kronor i förseningsavgift, för att jag inte betalt in femman i infrastrukturavgift, som de kallar det, i tid.
Vad gjorde du i det läget?
- Jag betalade in femman, som jag då fått räkning på, men jag betalade inte in förseningsavgiften. Istället skrev jag ett brev till Transportstyrelsen med bland annat följande text:
"Orsaken till att femman inte tidigare betalats, var att jag inte fick någon faktura på densamma. Hade jag fått en faktura hade jag självfallet betalat den. Att underlåta att betala en faktura på fem kronor med risk för förseningsavgift, faller på sin egen orimlighet. Därför anser jag att beslutet med förseningsavgift omgående ska omprövas."
Vad fick du för svar?
– Då fick jag ett svar att tillräckliga skäl inte finns, för att ta bort förseningsavgiften medan jag fortfarande menar att alla skäl föreligger, för att ta bort den här avgiften på 300 kronor. Men jag anser att det var mot mitt rättsliga medvetande att betala in 300 kronor i en förseningsavgift, när jag inte fått någon första räkning.
– Så istället för att betala 300, skickade jag ett litet elakt brev till Transportstyrelsen, där jag skrev att jag trodde att en korkad överhöghet, som kan fatta ett beslut som detta, sedan länge hade försvunnit i historiens barmhärtiga dimmor och att de borde skämmas. Jag skrev att de kanske är med i tävlingen om att vara Sveriges mest korkade byråkrater.
Vad händer nu?
– Nu tänker jag begära att högsta förvaltningsdomstolen ska ta upp ärendet. För faktum är att myndigheterna förföljt mig med avgiftsbråket. Efter Transportstyrelsen, gick ärendet till förvaltningsrätten i Linköping och därefter vidare till Göta hovrätt i Jönköping och nu ska jag försöka få upp ärendet till högsta förvaltningsdomstolen. Jag har även ringt till den ansvariga ministern, för att berätta den här historien, men inte lyckats få kontakt. Jag menar att man måste ändra reglerna och tillämpa sunt förnuft i såna här fall.
Hur kunde skulden stiga till över 1 000 kronor?
– Under resans gång hamnade skulden hos Kronofogden, som begärde 1 400 kronor av mig. I och med att Kronofogden blev inblandad, fick jag också ett av mina betalkort spärrat. Makten har agerat!
– Men efter att ha kontaktat det företaget och förklarat läget, så tog de bort spärren igen. Och jag har också betalat in pengarna till Kronofogden, så nu är den sidan av saken ur världen.
Hur ser du på hela historien så här i efterhand?
– Det är inte pengarna det handlar om för min del, utan sättet som Transportstyrelsen agerat på, efter att jag inte fick någon första räkning för broavgiften.
– Men hade jag vetat då, vad jag vet nu, hade det nog varit bättre kanske, att direkt betala de där 300 kronor i förseningsavgift och sedan kunnat föra det här efterföljande "kriget" utan någon penningskuld...
– Jag tycker dock att det måste vara ett systemfel, är att en myndighet som Trafikstyrelsen kan driva en bagatellsumma som den här på fem kronor hela vägen till Kronofogden, utan att titta på konsekvenser och följder. Jag anser att det är rättsvidrigt och att högsta domstolen bör ta upp fallet och slå fast att man inte kan driva en sak som denna in absurdum...
Så här svarar Transportstyrelsen på frågan om hur man behandlar obetalda broavgifter.
– När det gäller infrastrukturavgifter så skickar Transportstyrelsen en inbetalningsavi till fordonsägaren under månaden efter den månad då passagen över bron gjordes.
– Om passagerna gjordes i till exempel augusti månad så skickas inbetalningsavin ut i september månad, förklarar utredaren Samuel Granath på Transportstyrelsen.
Och om man inte får någon avi?
– Reglerna säger att avgiften ska betalas i tid, även om fordonsägaren av någon anledning inte har tagit emot inbetalningsavin. Om någon saknar en avi finns det alltid möjlighet att kontakta Transportstyrelsens kundtjänst för att få betaluppgifter.
– Faktum är att enligt gällande regelverk så inträder avgiftsplikt, plikt att betala infrastrukturavgiften, redan vid passagen av betalstationen.
Vad händer om man inte betalar avgiften?
– När en infrastrukturavgift inte betalas i rätt tid ska en förseningsavgift på 300 kronor tas ut. Om förseningsavgiften och/eller infrastrukturavgiften inte betalas i tid ska även en tilläggsavgift på 500 kronor tas ut.
Vem tar beslut om hur stor förseningsavgiften ska vara?
– Storleken på förseningsavgiften och tilläggsavgiften har beslutats av regeringen.
Sören Boström