Gunnar - frivilligarbetare på Hela människan
FINSPÅNGNär andra tittar på Robinsonfinal då väljer Gunnar Carlsson att bry sig om människor som är överlevare på ett helt annat sätt. Genom Finspångs bollklubb, FBK, är han frivilligarbetare på Hela människan. På Rödklinten där man håller till vankas det den här kvällen chili con carne med ris, kaffe och en massa prat.
Just i kväll är det chili con carne som gäller när Heidi Gustavsson, Seppo Nikumatti, Margareta Karlsson, Irene Adolfsson och Gunnar Carlsson inte direkt låter maten tysta mun. FOTO: GUNNAR JOHANSSON
Foto:
- Förut stängde vi vid 21-tiden men folk vill hem lite tidigare så att de hinner se nio-filmen på tv, säger Gunnar.
Hit till Rödklinten kommer människor som halkat vid sidan om samhället, tillfälligtvis eller under längre perioder.
Tidigare fanns det många bostadslösa i Finspång, här erbjuds de ett mål mat och möjlighet till övernattning.
- Vi har tillgång till en lägenhet med fem sängplatser. Om det är någon som behöver någonstans att sova så ingår det att den som har jour följer med och sover över. Sedan på morgonen, vid 7-tiden, åker vi tillbaka hit och äter frukost, säger Gunnar.
<b>Stort engagemang</b>
Engagerad i sina medmänniskor har han alltid varit. Det började med idrott, sedan via facket och in i politiken. Det sociala ansvaret delar han med sina syskon.
- Ja, på något sätt är vi väl allihop engagerade, säger Gunnar
Att det blivit så tror han till viss del på att det är enklare att engagera sig på en mindre ort, att det är lättare att skapa kontakter. Men också att utbudet av aktiviteter är mindre än i större städer.
- I Finspång finns det kyrkan, idrotten eller politiken, säger han.
Gunnar Carlsson sitter med i olika styrelser och nämnder, men det verkar vara som privatperson han känner att han gör störst nytta.
- Det är därför jag engagerar mig i olika former av frivilligt arbete, som när fotbollsklubben tillsammans med MO gård och omsorgsnämnden anordnar kommunkampen, eller när vi har pubkvällar, eller som i kväll när jag i stort sett bara sitter och babblar.
<b>Mycket prat och liten verkstad</b>
Det är just vid sådana här tillfällen när man sitter tillsammans och äter och pratar som förståelsen ökar för andra människors behov och önskningar. Många gånger är det lättare för de som kommer hit att prata här än att berätta om sina bekymmer för en socialsekreterare.
I kväll är Seppo Nikumatti och hans sambo Margareta Karlsson på Rödklinten. De äter lite, pratar mycket och Seppo han målar färdigt sitt fågelbord som han tidigare har snickrat ihop.
- Jo visst är det roligt att göra något som känns meningsfullt, men jag skulle gärna vilja att det fanns en riktig hyvelbänk, säger han.
Det förstår Gunnar Carlsson som genast ser kopplingen mellan att Länkarna ska sälja sitt hus och möjligheten att Rödklinten kan få ta över deras sninckargrejer. Något som han ska undersöka så fort han hinner.
Tid säger han sig nämligen ha trots att hans dagar ock kvällar verkar fulltecknade.
- Jag har faktiskt lärt mig att säga nej. Värre var det för en fem-sex år sen då höll det på att bli för mycket.
Nu hinner han och hans fru Irene Adolfsson resa en hel del, bland annat har de varit på Kuba, men lägenheten i Norrköping den har de gjort sig av med för där hade de aldrig tid att vara.
Så jobbar vi med nyheter