Vi hade satt oss vid det lilla bordet inne i det lilla pentryt i Stig Gustavssons cykelaffär Stigs Cykel på Bergslagsvägen 22 i Finspång. Vi hade satt oss ner för att tala om Finspång. Då och då plingade det i entréklockan; Stig knallade ut i affärslokalen och tog hand om kunder som ville köpa däck och slangar och andra tillbehör.
"Visst säljer jag många cyklar fortfarande men en stor del av omsättningen nuförtiden är cykelprylar av olika slag. Och så hyr jag ut cyklar. Siemens har ju många "gästarbetare" från hela världen som är här några veckor eller månader. Då hyr jag ut cyklar till dem. Och jag har lärt mig engelska på kuppen", sa Stig Gustavsson och skrattade.
Han har bara gått sju år i skolan. Och eftersom han fyller 80 år i januari så var det mycket länge sedan de där sju åren i skolan genomlevdes för hans del. Och inte var det väl särskilt mycket till engelskaundervisning i skolan på den tiden hur som helst. Så Stigs praktiska engelskastudier startade i mycket mogen ålder.
"Ryssarna är bäst. De talar sakta och tydlig engelska så jag förstår och de verkar förstå när jag svarar. Indierna är värre. Det är nästan omöjligt att höra vad de säger", berättade Stig för mig.
Stig Gustavsson har varit länge i cykelbranschen. 2003 ramlade han och bröt lårbenshalsen när han klippte gräset ute vid sommarstugan. Doktorn som opererade honom berättade att han som barn hade varit med sin farfar inne på Stigs Cykel då farfadern skulle köpa en cykel.
"Fast då hette vi nog Stigs Cykel och Fritid och låg uppe på Snippen här i Finspång", sa Stig och berättade att "och Fritid" togs bort ur firmanamnet för flera år sedan då lönsamheten blev för dålig.
1971 flyttade Stig Gustavsson och hans familj till Finspång från Norrköping.
"Jag köpte Birger Perssons cykelaffär när han gick i konkurs. Vare sig barnen eller hustrun var förtjusta över att flytta till Finspång. Men snart var alla mycket nöjda och nu har jag två barnbarn som arbetar på Siemens", sa Stig med stolthet i rösten.
Han växte upp i trakterna av där Coop i Ingelsta håller till nuförtiden. "Det låter som om jag var hundra år. Men från Bollspelaren (Risängen) och ut till Ingelsta fanns det bara en väg som bestod av två hjulspår med gräs i mitten", berättade Stig.
Fadern arrenderade en handelsträdgård tillsammans med en kompanjon. Men någonting gick snett. Pappan hängde sig och den knappt tvåårige Stig och hans ännu inte födda lillebror fick växa upp med enbart mamman i en liten lägenhet på Trozelligatan i Norrköping.
"Min mor är mitt livs stora idol. Hon fick slita ont och hårt för att det skulle bli folk av brorsan och mig. Vilket det blev", sa Stig.
Cyklarna kom in tidigt i Stig Gustavssons liv. En ledare i Norrköpings cykelklubb hade Bråboplans Livs ovanför Röda Staden i Norrköping. Där började Stig arbeta extra i tioårsåldern. Han cyklade dit efter skolan och efter jobbet var det träning med cykelklubben. Han arbetade som säljare på Monarks grossistlager i Norrköping och var aktiv cyklist under flera år på 1950-talet.
"Men på något sätt blev det så att jag blev mer och mer mekaniker. Om vi skulle tävla på helgen så var det jag som fick skruva och meka med allas cyklar på fredagskvällen", berättade Stig. Och på den vägen är det.
Stig Gustavsson har tillbringat en stor del av sitt liv på Stigs Cykel under de senaste 46 åren.
"En gång när vi hade ett av de små barnbarnen hemma frågade hon mig: Bor du här? Jag svarade att det gjorde jag. Fast mormor säger att du bor på jobbet, sa barnbarnet", berättade Stig och skrattade. Vilket han gärna gör.
"Jag har gott läkkött och bra humör. Det är mina fördelar", sa Stig.
Så är det.