Fotbollsresan började i Västra Husby IF på tidigt 70-tal och efter flytten till Norrköping vid tio års ålder blev klubbadressen IK Sleipner. Sju år senare tog Ingela Andersson på sig tröjan som hon skulle komma att bära i 17 säsonger: Lotorps IF:s.
Åren i klubben blev lyckosamma. 1997 tog LIF steget upp i Sveriges högsta serie, då med ”Gluggen” som lagkapten.
– Det var ingen sensation när vi klättrade upp, det var en uttalad målsättning att vi skulle dit. Vi hade en fantastisk organisation och bra förutsättningar för spelarna. Men det var ett hopplockat lag. -97 var vi två stycken som bodde i Finspång i förstauppställningen. När vi åkte ur fanns inte den där riktiga klubbkänslan i och med att det var spelare som vi tagit hit för att få framgång, berättar hon.
Föll på målsnöretFör det blev bara en säsong i damallsvenskan och det avgjordes i årets absolut sista match mot det gamla storlaget Öxabäcks IF.
– Jag tror vi spelade andra helgen i oktober på bortaplan och när vi kom ner så var det is på planen. Jag har för mig att vi fick stryk med 2–1, uddamålet i alla fall. Hade vi fått med oss en poäng hade vi klarat oss kvar.
Läs mer i fredagstidningen.