Glimtar
Foto:
Det kom ett mail. Ett mail är ett brev, men i stället för att det bärs ut av Postens brevbärare kommer det kvickt som sjutton på datorn.
Avsändare var Mats-Åke Otterstedt, 61 år och bosatt i Värnamo i Småland. En påtaglig nostalgi och sentimentalitet präglade brevet.
En vän till honom hade skickat Glimtarna från 4 oktober. Där skrev jag att deltidsbrandkåren i Rejmyre eldat upp ortens äldsta hus, Stampen. Tidens tand hade gått hårt åt fastigheten och brandkåren hade fått tillåtelse att som övning bränna ner det.
Tolv rader
De tolv raderna om Stampen betydde, skriver Mats-Åke, att "världen stod stilla ett ögonblick. När jag läste glimten gick en del av mitt liv bokstavligt talat upp i rök. Jag kände ett stort vemod över att detta hus, som spelat en stor roll i vår familj, inte längre finns. Men alla minnen, människor och dofter lever kvar."
Mats-Åke och hans äldre broder och yngre syster tillbringade barndomens somrar i Rejmyre och på Stampen. Då hette de Eriksson. Pappan var av glassliparsläkt, född i Rejmyre 1897. Hela släkten på faderns sida bodde på orten.
Minnesbilder
Minnena flödar. Mats-Åke skriver om den jättelika lönnen bakom huset, torrdasset i backen med gamla veckotidningar att både bläddra i och använda vid akten, jordkällarens dofter av saft och konserver, promenaderna genom skogen för att bada i Östgjuten, kon Böna som familjen hade under somrarna för att mjölkens skull och brunnen där man hivade upp vatten i ämbar. Han minns badstället Bastfallet i Hunn, fisketurerna med pappan i Östgjuten med övernattningar i någon lada, de resande nöjesfälten som slog upp sina tillfälliga bopålar på Rejavallen och den allra fösta dansen på dansbanan där.
Några gånger på 1990-talet gjorde han återbesök i Rejmyre och vid Stampen. Han hade hoppats att med sina syskon ännu en gång kunna komma till Rejmyre och uppleva minnena vid Stampen.
"Nu blir det tyvärr inte av. Vi får nöja oss med våra gamla foton", noterar Mats-Åke Otterstedt.
Nostalgi, att drömma sig tillbaka till något man en gång upplevt som trevligt, roligt och lärorikt är inte fel. Några rader i en tidning kan till exempel göra att ett halvt liv passerar revy.
Café Nostalgi
Sista dagen i denna månad, det ska vara söndagen 30 november, om jag inte är felunderrättad, öppnar Café Nostalgi i Finspång. Det ligger i Centrumhuset på Bergslagsvägen, inbakat mellan Micas presentaffär och Scoopys klädbutik. Britta Greve har frestats och lockats att testa hur det faller ut att erbjuda ett café, inspirerat av miljö från 1940-talet och in på 60-talet. Möblerna anslår en ton av 40-tal och från en drygt 40-årig jukebox kan gästerna höra toner och spisa skivor från slutet på 50- och början på 60-talet.
Centrumhuset är en gammal byggnad - uppfört för ungefär 100 år sedan - och caféägarinnan och hennes man har haft ambitionen att behålla det gamla trägolvet, paneler och murstocken. Cafét är tänkt att hålla öppet sex dagar i veckan och följer i stort öppettiderna för övriga centrumaffärer.
Årets sista Blues Pub
Fredagen 28 november, två dagar innan Café Nostalgi inviger, arrangerar Föreningen Folkets Hus årets sista Blues Pub. Det blir fjärde pubkvällen efter industrisemestern. Kenneth "Lappen" Nyberg från FH-styrelsen är ansvarig för pubkvällarna och han säger att publikanslutningen varit bra. Snittet ligger på 125 personer. Blue Rockets från Borås i gång sista gången för säsongen. Nästa år kommer Blues Puben tillbaka med start 31 januari.
Skrattdags
Barn är härliga och levererar åsikter och tyckanden som mynnar ut i skratt. Stefan, sex år, pratar om djur och hävdar att "mamman heter höna, pappan hane, ungarna killingar och barnbarnen heter ägg." Och Sofie, fem år, anser att "honan heter gris och hanen svin. Ungarna heter kelgrisar."
Så jobbar vi med nyheter