Glimtar
Foto:
Mot en tvååring står sig en 56-åring slätt. Om inte förr, så upptäckte jag det i julas.
Jag har haft träningsvärk i låren några dagar. Anledningen var att jag försökte hålla igång och hålla tvååringens tempo i julaftonens lekar. Det fick jag sota för. Benen blev styva som pinnar och upp och ner i trappor var det en pina att ta sig. Tala om att gå och röra sig klumpigt.
Nu börjar lederna att ordna till sig igen och rätta in sig i de normala leden.
<b>Kyligt på posten</b>
I torsdags var jag inne i Finspångs postlokal. Inte nog med att den är pytteliten, den är kall och dragig också. Postkassörskorna huttrade och försökte täppa till springorna i luckorna med postsäckar.
Det var bara 14 grader i lokalen.
- De tror visst att vi är mera eldiga än vi egentligen är, sa en av de frysande kassörskorna med udden riktad mot "de som bestämmer."
<b>Kommer i teve</b>
Magnus Oscarsson, en 24-åring från Finspång som sedan tre år studerar i Linköping, får vi se i teve i februari.
Han har klarat sig igenom tre provomgångar som kvalificerat honom att vara med och tävla i frågesportprogrammet Jeopardy i kanal 4. Programledaren Magnus Härenstam ger svaret och de tävlande kommer med frågan. Där skiljer sig Jeopardy från andra kunskapsprogram.
Programmet med Magnus är bandat och sänts 20 februari. Jag tänker inte avslöja hur det gick.
- Magnus är en allvetare. Det är roligt för Finspång att han kommit med i Jeopardy, säger en släkting.
I sin ungdom tävlingssimmade Magnus Oscarsson i Finspångs SK. Vi får se hur långt han kan crawla sig fram i Jeopardy. Här gäller det inte bara att besitta kunskaper i skilda ämnen, utan också att fort som fanken trycka på panelens knappar och leverera rätt fråga. Många av de tävlande är blixtsnabba både i huvudet och med händerna.
<b>Sigvard glömdes bort</b>
Juldagen blev inte riktigt vad Sigvard Gunnarsson, 78, på Storängsgården i Finspång tänkt sig. Han skulle besöka en dotter i Norrköping och hade därför i god tid ringt till länsfärdtjänsten och beställt bil till 15.35. För säkerhets skull ringde han ett kontrollsamtal den dag han skulle åka.
- Jodå, det är o´key. Det kommer en bil, fick han till svar.
Så Sigvard klädde på sig och gick ut till entrén för att vänta på bilen. Han väntade en halvtimme. När bilen inte kommit, gick han in och ringde ett nytt samtal. Personen på länsfärdtjänsten erkände att Sigvards skjuts glömts bort och beklagade det. En taxi kunde skickas direkt, men då tyckte Sigvard att det började bli väl sent att ge sig iväg.
Inte vresig och arg, men visst var Sigvard besviken över att han blev bortglömd juldagen. Månntro, om det var flera som satt i samma båt?
En läsare i Sonstorp tycker att Folkbladets journalister ska sluta med att skriva gamla kommunalhuset i Hällestad. Han anser att fastigheten ska gå under namnet Tingshuset, för det var just tingshus det fungerade som längsta tiden. Kommunalhus var det en kort period, fram till kommunsammanslagningen 1971. Vägen förbi, bort mot Hällestadsskolan, heter också mycket riktigt Tingshusvägen.
<b>En PR-backe</b>
Ett kapitel i Sune Björklöfs nyutgivna och ambitiösa bok om Borggårds Bruk handlar om skidbacken och sporten backhoppning. Backen blev en symbol, ett lyft för hela orten och - fast det förmodligen inte var meningen - det bästa PR-projektet i brukets historia. Det var nämligen verkställande direktören Oscar Wiberg som såg till att backen byggdes och han omhuldade den i decennier.
Hoppbacken invigdes 1935. 27 hoppare kastade sig ut i premiärtävlingen. Nils Wallman, Järla, vann sedan längd- och stilpoäng summerats, men i en extratävling hoppade klubbkamraten Gösta Dahlberg 33,5 meter och knep det första backrekordet.
Hopplängderna kom på 1940- och 50-talen att ligga på som längst drygt 40 meter. Det tävlades i backen i 25 år. Sista tävlingen gick 1960. Sex år senare revs backen och symbolen för Borggård var ett minne blott.
Så jobbar vi med nyheter