Glimtar
Foto:
Går strömmingen till i Bleken?
Nej, naturligtvis inte. Den fisken finns inte i insjöar. Det är en kust- och havsfisk.
Desto mera förvånade det att bland mängder av envisa myggor i luften se en enda strömming - rå, inte stekt - ligga på parkeringsplatsen vid Lunddalen. Hur den hamnat där vet jag icke, men den måste ha forslats dit av människohänder.
<b>Glasskärvor</b>
En till Finspång nyinflyttad person undrar varför i herrans namn det ligger så mycket glasskärvor på vägar och trottoarer. I det fallet tycker mannen att Finspång är rikt. Vart man vänder sig i samhället så nog har flaskor slagits sönder eller tappats. Och skärvorna avlägsnas ogärna.
Samma visa är det vid mindre bilkrockar. Splitter från lyktor och blinkers ligger kvar i evinnerlig tid i gatukorsningar. Vem har ansvaret för att det städas upp? Uppenbarligen ingen.
Allt krossat glas irriterar, minst sagt, såväl cyklister som bilister och fotgängare med eller utan jyckar.
<b>Stillestånd</b>
Polisen i Finspång har känt sig onyttig ett par dagar denna vecka. Ett fel av något slag gjorde att vare sig datorer eller telefoner fungerat. Anmälningarna hopar sig och har inte kunnat åtgärdas. När datorerna är friska igen, så blir det mycket jobb att ta ifatt.
<b>Blommornas man</b>
Yngve Andersson är amatörbotaniker. En av de kunnigaste i Finspång. Han ser blomarter som en lekman, till exempel Glimtaren, blundar för. Yngve är blommornas man. Han ställer upp som ciceron och delar med sig av sina kunskaper när grupper ska ut och botanisera.
På onsdagkväll har allmänheten en möjlighet att bekanta sig med Yngve och blomarterna i Risinge. Hembygdsföreningen kallar då till blomstervandring.
<b>Vandrar vidare</b>
Vandrar gör också Gudrun Wiklund. Eller rättare sagt, hon har vandrat i centrala Finspång och ger under Arkitekturens år sin syn på byggnader värda att uppmärksammas. Följ hennes vandring i Glimtarna. Nu står Gudrun nedanför Ekmanska skolan.
- Jag ser upp på huvudbyggnaden och de båda flyglarna. Jo, den har en viss skönhet här ifrån. Jag går Slottsvägen fram. Nu ser jag den vackra, vita byggnade som numera är fyra våningar hög - Alstoms De Geer-kontor. En ren och fin funkisbyggnad, som faktiskt bara vunnit på att få ytterligare en våning.
- Efter att ha passerat den långa byggnaden börjar det bli stor variation i utseendet på de hus som jag passerar. Först ser jag en tegelbyggnad med skylten "Konferenscenter" och olika andra hus som bara delvis skymtar fram. Jag kommer ut på en mindre bro. Till höger ser jag en tegelbyggnad, Sekundärstationen, i gult och tegel. Åter detaljer som man gärna tittar på. Efter brons kommer ett tvåvåningshus. som en gång var affär och i dag är privatbostad.
- Ramstorpsvägen passerar jag väl medveten om att man från den kan komma till andra industribyggnader både åt höger och vänster. Ser en nyare fastighet i glada färger. På den här sidan saknas trottoar, så jag korsar Slottsvägen och går på vänster sidan utefter en mycket speciell mur.
- Den är byggd av slaggsten mönster av tegel. Från den här sidan av gatan ser jag fastigheterna bättre. Passerar en envåningslänga i gult och så en helt fyrkantig byggnad i ett plan. Fantasin och nyfikenheten börjar arbeta i mitt huvud. Vad har det varit här tidigare och vad är det nu?
Fortsättning följer nästa vecka.
<b>Slutkläm</B>
Jag rundar av veckan med slutklämmen i en platsannons: "Då flertalet kvinnliga chefer på länsstyrelsen är män, ser länsstyrelsen gärna kvinnliga sökande."
Så jobbar vi med nyheter