Glimtar
Foto:
Lena, Daily och Kerstin.
Inte tre trallande jäntor, men tre motionerande damer. Varje morgon när jag bilar till jobbet ser jag dem komma gående på övre Östermalm. Två morgnar den här veckan har jag själv promenerat och fått närkontakt med dem.
Morgonrundan är ett måste för damtrion. Vintertid har de dragit gränsen vid 13 minusgrader. Är det kallare ställer de in motionsrundan. Snöfall är däremot inget skäl för att göra det.
Sommartid finns inget väder som lägger hinder i vägen. Vinterslingan går mot Lotorp och tillbaka, medan sommarens färdriktning blir mot Grosvad-Mjöldammen och tillbaka.
Det är nyttigt att hålla kroppen i trim. Det har Lena, Kerstin och Daily insett. Motionsturen är en vana som de helt enkelt inte kan, eller vill, avstå från.
Passande med en spark
I morgon är det en vecka sedan snön ställde till, om inte kaos, så i varje fall besvär och bekymmer. En person som var nödd och tvungen att åka på riksväg 51 i söndags upprördes över den, som han ansåg, "bedrövliga snöröjningen på 51:an."
Han tycker att jag gott kunde ge de ansvariga en känga. Eller varför inte en spark, tänker jag. Det där vinterfärdmedlet med medar som man sällan numera ser nyttjas på våra breddgrader.
Hyundai-ägare vann Volvo
Ivan Åhlström, den pigge pensionären som varit brandchef och kommunfullmäktiges ordförande i Finspång, hade tur förra söndagen.
Han och livskamraten May-Lise Erixon vann en bil i en av dragningarna i direktsända Bingolotto i TV 4.
En splitter ny Volvo S 40 blev belöningen. May-Lise skojar och säger att de delar på bilen. Hon tar framdelen och Ivan bakdelen.
Men sanningen är den att Ivan inte behåller Volvon. Den säljer han. För han påpekar att han redan kör miljömässigt i en ny Hyundai. Han tycker att det var roligt att vinna på Bingolotto och att det var på tiden att en bil hamnade i Finspång. Lika gärna som Ivan Åhlström kör bil, så spelar han kägel på vinterhalvåret och golf den andra halvan av året.
Äldsta åskådarna?
Förra lördagen var Georg "Göjje" Persson och Ragnar "Lulle" Zäll på Grosvad och såg Finspångs AIK spela bandy och vinna med 3-2 mot IFK Kungälv.
Jaha, undrar kanske läsaren. Vad är det med det då?
Det blir betydligt intressantare om jag understryker att "Göjje" är 96 år fyllda och "Lulle" fyller 90 senare i år. Inte för att jag har koll på den publik över hela landet som bevittnar bandymatcher, men jag skulle bli ytterligt förvånad om det går att leta fram ett par som är äldre.
Härmed utnämns de båda mogna Finspångsherrarna till ett inofficiellt svenskt rekord. Båda är gamla idrottsmän. "Lulle" spelade bandy, "Göjje" brottades och spelade fotboll.
Mörners bollar
Dagen efter Faik förlorat bandymatchen mot Örebro i onsdags stötte jag på moderaternas höjdare i Finspång, Carl-Gustaf Mörner från Sonstorp.
- Otur för Faik, hördudu. Det var jag som sponsrade bandybollarna, sa han.
- Det måste väl ha de varit de bollar som användes i första halvlek när Faik var dåliga och låg under med med 0-2, sa jag lite spetsigt och kopplade ihop röda bollar med en blå politiker.
Carl-Gustaf skrattade hjärtligt. Det är en lokalpolitiker och idrottsentusiast med humor.
Här händer saker
Från rummet bredvid mig utbryter plötsligt hög sång. Mina kollegor Lottie och Cicci klämmer i och sjunger om rövare. Vilka som åsyftas hör jag inte, men jag tar en rövare och gissar på att det är några lokala politiker de tar ton om.
Det händer både det ena och det andra på vår arbetsplats. Ibland svär vi som fan och går i taket av ilska, ibland skrattar vi så att taket nästan lyfter och någon gång sjunger vi så att det skakar i väggarna.
Märklig upplevelse
En märklig upplevelse var det i onsdags. En man stegar in i våra lokaler och utan att säga ett ljud går han förbi några av mina arbetskamrater, norpar ett exemplar av Folkbladet och försvinner lika tyst ut genom dörren innan någon av oss hunnit reagera.
Om det var så illa att han ansåg sig inte ha råd att köpa tidningen, så hade vi antagligen skänkt honom ett exemplar, om han betett sig som det stora flertalet skulle ha gjort, alltså frågat om en tidning.
Tillvägagångssättet var lite väl fräckt, tyckte vi.
Så jobbar vi med nyheter