Glimtar
Foto:
Ett framsteg för mänskligheten i Finspång togs i torsdags. Drygt halva Gronvägen asfalterades. Hurra!
Det var den första seriösa insatsen mot den dåliga standarden på gatorna. Fortsättning följer.
Nybonat golv
Glatt överraskad och nöjd körde jag på Gronvägen (en extra gång för att vara säker på att det var sant). Det var rena himmelriket mot tidigare. Det kändes som att glida fram på ett nybonat salsgolv.
Min färd fortsatte ner mot centrum. Östermalmsvägens hål hade permanentas. Gott och väl att man slipper väja för dem längre.
När jag svängde in på Vallonvägen körde jag åter in - eller rättare sagt ner - i verkligheten. Ett elände i storformat. Tvi vale, vilket underlag. Hemskt. Hoppas att Vallonvägen, Bergslagsvägen och Slottsvägen med det snaraste får asfalt. Där är standarden allra sämst och nödvändigheten av insatser störst.
Bulor
En cyklist ber att jag påpekar de två-tre bulor och ojämnheter som finns på cykelvägen mellan Finspång och Lotorp. Det är strax innan Grostorp, om man kommer från Finspångshållet, som bulorna finns och kan ställa till förtret och bular för den cyklande.
Spänstig Carl
Drygt 80-årige Carl Larsson, en gång verkställande direktör på gamla Stal-Laval (dagens Siemens), såg jag med rappa och målmedvetna steg komma gående på Vallonvägens trottoar med stavar i händerna.
Jag tycker mig se honom ta sina (stav)rundor mest varje dag. Carl är en spänstig karl och han går snabbt. Fanken vet om jag skulle hänga med honom. Calle Larsson var i yngre år en god fäktare. Den vigören han visar nu får mig att tänka på att han i yngre år kanske skulle satsat på tävlingsgång i stället.
Tränar för rundan
På cykel kom Lars-Erik Carlsson susande. Busschauffören, anställd på Connex i Norrköping, tränar för en ny Vätternrunda. I fjol åkte han sitt 35:e lopp, vilket jag tror gör honom till Finspångs ledande Vättern Runt-cyklist.
Lars-Erik blir 58 år och tycker att det inte går lika enkelt och smärtfritt längre att cykla de 30 milen runt Vättern. Förra året trampade han i regn. Det gjorde honom sur, i dubbel bemärkelse.
I torsdags, innan han skulle börja sitt arbetspass, tog han en sväng Finspång-Igelfors tur och retur. Han har anmält sig till årets lopp och det lutar åt att han kör för 36:e gången. Han säger att han tar ett år i taget numera. Det är långt ifrån säkert att han kommer att celebrera och nå upp i 40 Vätternrundor.
Bränderna oroar
De anlagda bränderna i Finspångs omgivningar sprider oro bland folk i allmänhet och i föreningslivet i synnerhet. Det är troligen Finspångssbornas största samtalsämne just nu.
Hittills har pyromanen nästan till 100 procent riktat in sig på föreningsägda hus och paviljonger. Men det är ingen garanti. Han kan ändra taktik och då är det inte bara byggnader som lever farligt, utan även människor.
Antingen är gärningsmannen slipad och hal, eller annars har han haft en brinnande tur att undvika upptäckt och lämna spår efter sig. Polisen har ingen avundsvärd uppgift.
Den oro som finns är befogad. Var, grunnar man, ska flammorna få övertaget nästa gång? Det är orimligt att placera ut vakter vid alla föreningsanläggningar. Men pyromandåden måste få ett slut. Om inte gärningsmannen själv kommer till insikt om det, så kan man bara hoppas att han gör ett så pass stort misstag att han kan spåras och gripas.
100-åring barnsatsar
100-årsjubilerande Reijmyre IF gör en satsning på småbarn. RIF går i år ner så långt det går i åldrarna.
Med start i maj sparkas en aktivitet i gång som kallas Boll och Lek och som riktar sig till de allra yngsta, 3-5 åringar. Sex onsdagar på vårsäsongen planeras och fortsättning kommer i höst, om det visar sig att intresse finns. Och det hoppas förstås RIF och den ansvarige Nicklas Hietala att det ska göra. Lekar, motorik och koordination är saker som ska övas och trimmas.
Så jobbar vi med nyheter