Glimtar
Foto:
Vätternrundan på cykel pågår.
I vanlig ordning med en stor grupp cyklister från Finspång. Själv skulle jag aldrig mäkta med, inte ens komma på tanken, att sitta på en sadel och trampa över 30 mil timme efter timme.
Men till exempel för Lars-Erik Gustavsson och Rolf Sundqvist, två av Finspångs bidrag i startfältet, är det en barnlek.
Busschauffören Lars-Erik cyklar för 32:a gången och Rolf, vaktmästare på Folkets Hus och ordförande i Sonstorps IK, 25-årsjubilerar.
<b>Åh, dessa hål</b>
Uppretad och bedrövad blir man som bilist över alla potthål i Finspångs vägnät. Den korta stumpen mellan OK/Q8 och Rejmes blir det visst aldrig fason på. Hålen lappas och efter en tid är de lika många och djupa igen.
Skäggebyvägen är ett annat dåligt exempel och i korsningen Skäggebyvägen-Levertorpsvägen undrar jag om inte rent av kommunens djupaste hål finns. Vad säger ni bilister som färdas där?
<b>Kritik från Bruksgatan</b>
De flesta är positiva, njuter och gläds över de stora musikevenemangen vid Finspångs slott. I onsdagskväll framfördes konsertversionen av Kristina från Duvelmåla inför en begeistrad publik på 6 500 personer.
Inte alla jublar dock. Majoriteten av de boende på Bruksgatan - där övervägande pensionärer bor -är förbaskade. Inte för att det är hög musik ett par gånger om året, utan sättet hyresgästerna på gatan tycker att de behandlas och körs över av arrangörerna i egenskap av närmaste granne till arrangemangen.
- Vi fick inte något meddelande i brevlådorna om vad som ska ske och hur länge efterarbetet pågår. Fram till klockan 3.30 natten till torsdagen hade jag inte fått en blund i ögonen. Traktorerna körde fram och tillbaka, säger en kvinna som utsetts att representera de boende.
- Dessutom sattes svart plast upp framför gatan. Man kände sig som man var i Kumlabunkern. Vi tycker att vi kunde få någon form av kompensation eftersom vi får ljud och oljud så nära inpå oss. Ett par år, 1994-95, fick vi det. Men sedan har vi inte hört ett knäpp från arrangörerna.
6 juli kommer Magnus Uggla med flera artister till Rockslottet. Anar Bruksgatans hyresgäster ugglor i mossen igen? Det blir värre drag än i onsdags.
<b>Vandrar vidare</b>
Gudrun Wiklunds centrumvandring fortsätter. Hon befinner vid industrilandskapet, har just passerat den gamla slaggstensmuren.
- Sapas skylt ser jag ett par gånger över hustaken. På en vägg läser jag skylten Finspångs Conferenscenter. Jag ser inte något av det härifrån. Huset, som skylten sitter på, är rostrött med den nedre våningen i grått. Det är vackra fönster med små rutor, överdelen halvcirkelformad.
- Efter det kommer en gul trevåningsbyggnad. Den minns jag sen jag var barn som "Ela". Vad finns där i dag? Litet längre in från gatan finns en våningsbyggnad som tydligen hyser förtagshälsovården. På vänster hand finns gulvita byggnader i två respektive tre våningar. Här var en gång laboratorium. I dag har Sapa Service sitt säte där.
- Ett hus i roströd puts har årtalet 1705 på väggen. Intill är en av portarna in till industriområdet. En stor tegelbyggnad reser sig bakom Sapa Heat Transfer AB. Åter en av dessa vackra gamla byggnader, nu i gul puts. Fönstren är så vackra.
Gudruns berättelse återkommer på midsommarafton.
<b>Naket påpekande</b>
Ur den stora brunnen av Svenska grodor öser jag upp följande påpekande ur en skoluppsats om konstnären Anders Zorn: "Zorn målade naket, så att man verkligen såg hur det såg ut. Det hade man aldrig gjort förut".
Så jobbar vi med nyheter