Glimtar
Foto:
En orädd fiskmås ligger och ruvar fyra ägg på bilparkeringen vid Viberga Stormarknad.
Hur mås det? skulle jag vilja fråga fågeln, som inte tycks bry sig om vare sig människor, bilar eller avgaser.
På en refug på parkeringsplatsen har måsen inrett sitt rede. Hur ungarna ska klara trafiken kan jag inte undgå att undra.
<b>Har lämnat Viberga</b>
Willy Hansson, 63, har slutat att klä upp herrar i Finspång. Jag får passa mig för att inte slinta på tangenterna, så att det står klå upp för det har han aldrig gjort med en kund, även om han är gammal FN-soldat. Munhuggas och prata omkull kunder var han däremot bra på.
På torsdagen gjorde Willy sin sista arbetsdag på Viberga efter 31 års tjänst på NÖK:s herravdelning. Han rekryterades 1970 av Bengt Petersson, som förra månaden lämnade NÖK. Willy, som arbetat i affärer i Falerum, Åtvidaberg och Norrköping, har samtliga 31 år varit avdelningschef på herravdelningen. Han fick vara med om att bygga upp en hel avdelning och har varit delaktig i Vibergas expansion.
En av de sista arbetsdagarna kom en äldre manlig kund och överlämnade en blomma som tack för åren.
1961 och 1964 gjorde Willy FN-tjänst i Gaza respektive Kongo och Cypern.
Framöver blir det torpet i Tjällmo som han ägnar mera tid.
<b>Var är vägskylten?</b>
Ett rättmätigt krav är att alla vägar i Finspång ska vara försedda med gatuskyltar för att folk från andra orter ska hitta fram. I korsningen Stora Allén-Kapellvägen saknas skyltarna på båda sidor om Stora Allén som anger Kapellvägen.
En villaägare på Kapellvägen tycker att det är lite skralt av kommunen att inte åtgärda skyltningen. För en tid sedan hade han besök från Stockholm och gästerna hade svårt att hitta Kapellvägen, trots en ingående beskrivning.
Förresten, så ligger gatuskylten för Vibjörns väg platt på marken.
<b>Gudrun vandrar</b>
Dags för andra kapitlet i Gudrun Wiklund rundvandring i Finspångs centrum med anledning av att kommunen inte gjort något för att synas under Arkitekturens år.
- Från en plats (Auroratemplet) har jag kunnat följa en del av vår orts utveckling. Att Finspång är en gammal bruksbygd ser man klart. Att det inte stått stilla utan förändrats är tydligt. Som glad amatör väljer jag att njuta av det jag ser, att inte söka fel och brister utan ta till mig det som just jag tycker om. Hit kan jag ta gäster, visa utsikten och berätta om ortens historia - arkitektoniskt och med inslag av det liv som levts och i dag finns runt denna cirkel.
- Sedan går jag ner på Slottsvägen för att visa industrilandskapet. Jo, här i Finspång har vi ett vackert område runt våra industrier, som mycket väl kan tävla med det mer namnkunniga industrilandskapet i Norrköping.
Nästa vecka fortsätter Gudrun sin vandringsberättelse.
<b>Skuja en av åtta</b>
För några helger sedan hedrades Ervins Skuja med Riksidrottsförbundets högsta utmärkelse, förtjänsttecknet. Han fick det för sina insatser för kägelsporten.
Skuja var den åttonde idrottsledaren i Finspång som hyllats med utmärkelsen sedan 1912. Först att få den var Bertil Alm 1940. Därefter har följande mottagit den: Rune Nilsson, friidrott (1964), Lennart Nordström, brottning (1967), Sven Andersson, fotboll (1971), Bertil Magnusson, orientering (1973), Lasse Jansson, gymnastik (1973), Allan Isacsson, fotboll (1999).
Så jobbar vi med nyheter