GLIMTAR
Domherren med sin klarröda bringa har jag inte observerat på flera år. Den har hållit sig borta från mitt synfält.
- Jag såg tre domherrar i dag, kvittrade Lottie, min arbetskamrat, på fredagsförmiddagen.
Hon upptäckte dem längst ner på Kapellvägen, i buskarna mellan gång- och cykelvägen och riksväg 51. Kanske var det för att det var tre hanar som hon blev extra uppspelt över synen. Hon kan inte påminna sig när hon senast såg domherren. Länge sedan var det i varje fall.
När man var barn var domherren en stadig gäst vid foderborden och i julkärven. Nu har fågeln uppenbarligen det lite kärvare. Har numerären minskat kraftigt, eller föredrar den att hålla sig i de djupa skogarna även på vintern, precis som den föredrar att göra på sommaren. Finns det någon av läsarna som kan ge en förklaring?
Väntar på julkort
Tusen och åter tusen julkort skickades inom Sverige i julveckan. De flesta kom antagligen fram till adressaten i tid. Lite svinn får man räkna med, men nog tycker både avsändaren och mottagaren att det är en aning trist när kort uteblir, speciellt som det postades före det datum som Posten garanterade att det kommer fram före julafton.
Ju kortare sträcka julkortet färdas, desto säkrare att det ska nå fram, tycker man. Det är förstås ingen lag på det. Inom Finspångs tätort slirade det. Jag mötte en bekant dagarna före julafton och tackade för julkortet jag fått.
- Har du fått från oss? undrade han.
- Nej, inte än. Men det kommer nog.
Det har det inte gjort. Antingen är det för alltid på villovägar, eller annars så dimper det ner i lådan om fem-tio år.
Brevlådesmäll
Nyårsveckan smäller det mera än vanligt. Även om det finns både folk och djur som far illa av det, så tycker jag att ett visst smällande är acceptabelt och hör ett nytt år till. Men det ska förstås ske med hänsyn till omkringboende.
Oacceptabelt är det definitivt att stoppa smällare av kraftigare doningar i folks brevlådor. Natten till onsdag blev ett företag på Bygatan i Lotorp utsatt för sabotage. En plåtlåda, bara en vecka gammal, flög all världens väg av en stor smällare. Det blir ingen ny låda uppsatt före nyår, av förståeliga skäl.
Frösöprodukter i Igelfors
Frösöprodukter från Finspång behandlades i Julglimtarna och lite frågor däromkring som förre Finspångsbon Gunnar Johannesson i Göteborg ställde. Reaktioner har kommit, till och med från Brasilien! "Pajen"Jonsson mejlar och säger att han minns att Frösösalvan tillverkades av en "snubbe" i Igelfors, där "Pajen" gick i skolan på 1950-talet.
Jag vände mig till Erik Strömberg, 82, i Igelfors. Jodå, han visste besked. Frösöprodukter fanns både som salva för olika ändamål och som liniment. Erik har använt produkterna. Han smörjde in fötterna när han orienterade på senhösten och tidig vår.
Forsman hette mannen som ägde firman och hade patent på Frösöprodukter. Han var bosatt i Igelfors i slutet på 50- och början på 60-talet och gift med en lärarinna på orten.
Hembygdskännaren Birger Persson erinrar sig att några kända Finspångsbor, bland andra Ingolf Holmström som hade Finspångs-Posten, sålde en salva på marknader.
Det verifieras av Hans Carlson, tidigare ägare av Finspångs Auktionstjänst. Hasse lämnade en dosa till mig med en sportsalva från Firma Frösöprodukter. Han fick under tiden han hade auktionsfirman överta en stor laddning av dessa dosor från Holmströms dödsbo.
Flödande sol
"Pajen" Jonsson och hustrun Pituca önskar läsarna av Glimtarna Gott Nytt År från andra sidan jordklotet. Han berättar att "solen står som spön i backen så gott som varje dag. Temperaturen ligger runt behagliga 30 plusgrader."
Detta skriver han naturligtvis enbart för att göra mig och läsarna avundsjuka.
"Men", tillägger han, " vi har haft vårt midsommarsolstånd och alltså är vi på väg mot mörkare och kallare tider."
Ett gott slut på 2005 och Ett Gott Nytt År tillönskar jag dig i årets sista Glimtar.
Så jobbar vi med nyheter