Det senaste snöfallet tycker jag att vi kunde ha sluppit. Snötäcket räcker gott och väl till - i varje fall fram till julhelgen. Då kan det fyllas på en smula. För dagen är jag trött på att skotta och sopa.
"Hem, ljuva hem"
Härom dagen ville fyraåringen, som just i dag fyller fem år, och sexåringen följa med när deras mormor och jag gick till Viberga för att handla. Det blev en vandring i snön och särskilt fyraåringen fick det tungt mot slutet. Halvvägs på hemvägen gjorde sig hemlängtan påmind. Hon böjde sig framåt och kved: "Hem, ljuva hem." Sedan fortsatte hon tappert att gå.
Jag imponeras av att barn ofta är duktiga på att hitta träffsäkra formuleringar där vi vuxna inte alltid lyckas.
Fram för mera skratt!
Förra veckan lyssnade jag på Leif V Eriksson, som i många år på 1980- och 90-talet gjorde Finspång den äran i egenskap av apotekare och revyartist. Nu var han inbjuden av SPF Brukspensionärerna att kåsera om skrattets betydelse för en god hälsa. Det blev ett rolig timme (som Folkbladets Carolina Nilsson refererade dagen efter).
För Leif V Eriksson är en person som inte bara kan och älskar att prata, han har också förmågan att med sin berättarglädje, humor och sitt pojkaktiga nå ut med budskapet. Jag satt där och tänkte att han är som en batteridriven leksak på vilken man trycker på en knapp och så bubblar det ut ord till batteriet tar slut.
Leif nämnde att barn är ett föredöme när det gäller att skratta. Tre-fyraåringar skrattar ungefär 400 gånger om dagen. Vuxna ligger i klart underläge. Vi nöjer oss med att skratta 15 gånger per dag. Det är förstås en alldeles för stor skillnad. På sätt och vis förstår jag varför det blivit som det blivit. Det är till exempel glest med roliga filmer och skådespelare. Annat var det förr. Då blev jag full i skratt bara jag såg en viss komiker.
En upplevelse
Storslaget var det att i onsdags kväll sitta i en slutsåld Louis De Geer hall i Norrköping och uppleva Christer Sjögrens julkonsert. Vilken sång av Sjögren, Elisabeth Andreassen och kören Örebro Gospel.
Och vilket tryck i spelningen gästartisten och multiinstrumentalisten Gunhild Carling hade på trombon, trumpet, munspel, dragspel och säckpipa. När hon fick fart på säckpipan var det nästan att jag säckade ihop i fåtöljen. Vilken lungkapacitet denna tjej måste förfoga över. Dessutom spelade hon harpa på ett sätt som framlidne experten Harpo Marx antagligen skulle ha applåderat.
Publiken bestod övervägande av pensionärer, som - åldern till trots - tackade för konserten med stående ovationer.
Långväga intresse
På kluringen svarar inte bara läsare från närorten. Senast - det var Blomstermåla som var rätt ortssvar - kom telefonsvar från både Brasilien ("Pajen" Jonsson i Peruibe) och SMS från Tyskland (Maud Wulff i Burgsdorf). Jag tackar för intresset.
Övriga som listade ut svaret: Solvig Svensson, Inga-Britt Carlsson, Bill Persson, Marianne Nyberg, Lars-Göran Alvarsson, Gudrun Bengtsson, Eva Norberg-Zetterfeldt, Anna-Lisa Petersson, Erik Johanzon, Sven-Axel Jern, Birgitta Jonsson Pedersen, Erik "Pliggen" Larsson, Anita Helgesson, Nils-Gunnar Johansson, Rut Stenberg och Bengt Lindvall, Finspång, Edit Andersson, Lotorp, Sim Randmäe, Borggård, Irene Dokmanovic, Ljusfallshammar, Maire Silander, Rose-Marie Carlsson, Gun Sonelin och Lennart Pehrsson, Norrköping, Chris Jonsson, Hallstahammar, och Gunnar Johannesson, Göteborg.
Lasse Persson i Norrköping undrar vad detta blir för ort: "Månfas, biljardkäpp och halvgammalt bordtennisnamn?" Ring till mig på 0122-171 40 eller 070-413 14 62.