Glimtar
Foto:
9 maj kom de och 10 augusti flög de bort.
Tornsvalarna på Dunderbacken kom rekordtidigt i år och rekordtidigt lämnade de Finspång för sydligare breddgrader.
I tre månader fanns de på området för att utföra sin luftakrobatik, para sig, lägga ägg och föda upp nya kullar ungar.
Mona-Lisa Lindgren på Vesslevägen har i åtskilliga år tagit på sin lott att föra statistik på svalorna och håller stenhård kontroll på när de anländer och när de försvinner. Säger hon att tornsvalarna sågs 9 maj och var borta 10 augusti, så finner i varje fall inte jag någon anledning att tvivla på hennes uppgifter. Två av svalparen bodde under taknocken hos Mona-Lisa och maken "Gissen" och tre par hyrde in sig i grannens villa.
- Nu får jag vänta nästan ett år på att få se dem, suckar Mona-Lisa.
Ja, ja. Men tänk på, Mona-Lisa, att den som väntar på något gott väntar aldrig för länge.
Praktexemplar
Maken till högresta luktärter än de som rände upp i sommar har Barbro och Johan Sundelius på Mandelblomsvägen aldrig sett. Praktexemplaren, som fanns i en stor kruka i trädgården, blev två meter höga. Johan tror sig veta att luktärter brukar bli 1 meter, möjligen 1,50 meter.
Barbro satte frön i april, täckte de 25-30 plantorna i maj och juni när det inte var någon sommarvärme att tala om. En bit in i juli började luktärterna spira, växte sedan så det knakade och stannade vid två meters storlek. I tre veckor blommade de praktfullt. När hettan kom vissnade blommorna fort.
Makarna Sundelius är säkra på att den tjänliga jorden, som kom från bostadsrättsföreningens kompost, var en anledning till att luktärerna blev så resliga. En annan bidragande orsak var antagligen den skötsel, passning och omtanke som Barbro gav dem.
- När vi satt på balkongen på kvällarna drev det in dofter som av parfym från luktärerna, säger Barbro.
Är det möjligen doften som gett luktärrna dess namn?
Trotjänare
Elving Johansson har vigt större delen av sitt liv åt Borggårds Bruk. 2 augusti hade hade varit anställd på verkstadsgolvet i ett halvt sekel, i 50 år. Jubileumsdagen hade arbetskamrater placerat ut skyltar vid cykelstället som en påminnelse. Elvings generation är den sista som kommer upp i 50 år på ett och samma företag.
Detta faktum är sannolikt en kombination av 1) att trofastheten till en arbetsgivare numera inte är lika utbredd hos arbetsdagarna, 2) att människor vill prova på mer än ett yrke, 3) att företagen i dessa tider drastiskt skär ner arbetsstyrkan, alternativt helt lägger ner, och 4) att folk kommer ut senare i arbetslivet än förr och inte hinner upp i 50 arbetsår innan de står framför dörren som är märkt "pensionsdags."
Vem ska tömma?
En och annan resenär med kollektivtrafiken i kommunen undrar måhända vem som har ansvaret för att papperskorgarna vid busshållplatserna töms? En person gör mig uppmärksam på att papperskorgarna i Hällestad hoppats över i sisådär ett halvt år. Möjligen en överdrift, men som i det mesta finns det det sanning även i detta påstående.
Sommarfundering
Bo Harrysson har ägnat en del av sommaren åt att fundera över standarden på fotbollen i Finspång och vad som kan höja den. Här släpper jag fram honom i full åsiktsfrihet:
- Det är möjligt att få ett division 2-lag i Finspång, om klubbarna i kommunen arbetar i en och samma rikning. Efter stor vånda i Faik och FBK togs beslut om en sammanslagning som vid nyår ger en ny klubb (Finspongs FK). I den nya klubben borde det kunna skapas möjligheter för detta lag med satsning på ungdoms- och juniorlag. Den som sett Fotbollcup Finspång och förstått vilket oerhört arbete som ligger bakom detta arrangemang, förstår säkert också att det finns en potential för ett division 2-lag. Förstärk Faik:s kansli och gör det till ett administrativt centrum för samtliga idrottsföreningar i Finspång som vill och behöver hjälp med förvaltning.
Torstorps IF har kommit överens med Siemens att driva Tennishallen för idrottslig verksamhet. Inte bara TIF utan den samlade idrottsrörelsen i kommunen får möjlighet att hyra in sig för att disponera hallen. Det låter bra.
Kort och koncist
Man behöver inte alltid ha så mycket att säga för att öppna munnen i en församling eller förening. Det kan till exempel sägas så här koncist:
"Herr ordförande! Inte för att jag har något att säga, men jag är så förbaskat så jag kan inte tiga heller. Tack för ordet."
Så jobbar vi med nyheter