Att snön på några dagar skulle förvandlas till slask förstod man också. Än är det för tidigt för den riktiga vinterns intåg.
Fågelinvasion
Fåglarna har senaste dagarna flockats vid foderautomaten på tomten. Det är nog den största numerären jag hittills sett under åren på danskhusområdet. Mest var det talgoxe och pilfink, men även blåmes, kråka och kaja gjorde oss den äran. Och, förstås, den sluga men lättskrämda skatan.
Skatorna flyger på automaten som svänger som en pendel med följd att en stor del av innehållet hamnar på marken. På det sättet "stjäl" skatan maten från småfåglarna. Det räcker att visa sig vid köksfönstret eller knacka på fönsterrutan, så försvinner skatan fort och lättvindigt som en pension. Men den är kvickt tillbaka. Och även om man är nybliven pensionär har man inte tid att vakta matstället dagarna i ända.
Jag är en tråkmåns
Sexåringen och fyraåringen ringde på ytterdörren när jag satt och läste en god bok.
- Är mormor hemma? undrade den sexåriga flickan.
Jag sade att hon var på möte och inte skulle komma hem förrän det blev mörkt.
- Vi vill baka, sa sexåringen bestämt.
- Det vet du väl att Nilsove inte kan baka, svarade jag. Ni får göra det med mormor en annan dag.
Sexåringen vände på klacken och rusade utan ett ord hem till sig - rakt över gården - medan fyraåringen inte hade mera bråttom än att hon gick till kakburken och tog en dröm (bakad av min 92-åriga mamma) som hon gillar.
- Kan inte du lära mig att baka? vädjade jag till fyraåringen.
- Nej, jag är för liten, svarade hon knaprande på drömmen och skyndande efter systern.
- Nilsove är tråkig, klagade sedan sexåringen indignerat för modern. Han vill inte baka.
Samma klagovisa framförde hon dagen efter för mormor.
Jag kunde ha hamnat ordentligt i smeten, men jag smet från baket. Det var nog det bästa jag kunde göra. Hur köket skulle sett ut med mig som kock och töserna som assistenter vågar jag inte tänka på. Jag får finna mig i att vara tråkig en tid. Tids nog får förhoppningsvis flickorna annat som upptar deras tankar och intresse.
Repetition behövs
Jag rör mig numera inte lika mycket i Finspångs centrum som före pensioneringen. Men när jag tar mig ner dit, så ser jag att cykelåkningen på trottoaren mellan Stalrondellen och Polishuset inte avtagit nämnvärt.
En repetition skadar inte. Jag fortsätter tjata. Alltså, det är inte meningen att trottoaren ska vara en cykelbana. Det är en trafikförseelse cyklisten gör sig skyldig till. Låt fotgängarna ensamma rå om trottoaren. Det finns cykelbana, kombinerad med gångbana, på andra sidan Bergslagsvägen.
Det börjas visst diskuteras i kommunhuset att också anlägga cykelbana på trottoarsidan. Låt går för det! Det vore definitivt bättre än att ha det som det är nu. Måste en fotgängare bli påkörd innan krafttag tas mot de cyklister som inte fattar, alternativt bryr sig om, att de begår ett fel?
Tankeleken
Kluringsvaret i senaste Glimtarna var Morgongåva. Rätt svar fick jag in från Gudrun Bengtsson, Eva Norberg Zetterfeldt, Solvig Svensson, Birgitta Jonsson Pedersen och Bill Persson i Finspång, Siw Lindegren, Brita Ahlberg, Rose-Marie Carlsson, Lennart Pehrsson och Lasse Persson i Norrköping.
Den sistnämnde bidrar med dagens tankelek, som mynnar ut i ett svenskt ortsnamn: "Bukett och ville prins Eugen".
Svar tas emot på telefon 0122-171 40 eller 070-413 14 62. Vi möts i julmånaden. Till dess: ha det gott.