Giftsanering av sjöar kan bli en dyr affär
FINSPÅNG: I sjöarna Bönnern, Skutbosjön och Dovern finns en rad farliga föroreningar.Frågan är nu hur man ska gå vidare med det här problemet.Vem ska till exempel stå för kostnaderna om sjöarna behöver saneras?
"Ansvarsfrågan lär inte bli någon lätt grej att lösa", säger Janne Banff och Torbjörn Lundgren jobbar på Axsäters reningsverk. Foto: Malin Perk
Foto:
Han syftar på de tungmetaller som finns i sjöarna Bönnern, Skuten och Dovern.
- Det är gamla synder av utsläpp från lång tid tillbaka från industrierna vid bruksområdet, säger Strannelid.
En förstudie av föroreningarna i sjöarna har gjorts av länsstyrelsen i Östergötland och ska presenteras i nästa vecka. Då ska även ansvarsfrågan diskuteras med de företag på bruksområdet i Finspång som bjudits in.
- Naturvårdsverket har nämligen sagt nej till att bekosta en huvudstudie, säger Per Strannelid.
Orsak: Den statliga myndigheten tycker att det är kommunen och företagen, som orsakat utsläppen, som ska bekosta projektet. Att kommunen är ansvarig beror på att man har ett avloppsreningsverk vid Skutbosjön.
Finspångs kommun har bestridit detta.
- Det är inte rimligt att vi ska bli ansvariga. Syftet med ett avloppsreningsverk är ju att rena vattnet, inget annat, säger Per Strannelid.
Det andra argumentet som Finspångs kommun framfört till länsstyrelsen är att utsläppen handlar om gamla synder och att utsläppen också kommer från luften.
Om kommunen, tillsammans med företagen på bruksområdet, blir ansvariga för studien kan det bli så att vi även blir ansvarig för en eventuell saneringen.
- Och det skulle innebära jättekostnader, säger Per Strannelid.
Angeläget
För när det gäller Skutbosjön och Dovern är en huvudstudie angeläget, enligt länsstyrelsen. Framförallt för att se hur mycket av det förorenade sedimentet som transporteras från Dovern till Skuten ut till Glan, som är en vattentäkt och som förser många Norrköpingsbor med dricksvatten.
En sådan studie skulle kosta cirka en miljon kronor. Det är dock småpotatis jämfört med vad en sanering skulle gå på.
Strannelid drar paralleller med Valdemarsvik: Där har Naturvårdsverket nyligen beslutat att bidra med 120 miljoner kronor för att befria Valdemarsviken från tungmetaller. Även Valdemarsviks kommun satsar 15 miljoner kronor på saneringen som beräknas pågå i flera år.
Strannelid vill dock inte måla upp ett skräckscenario, att det skulle bli som i Valdemarsvik.
-Än så länge ligger föroreningarna kvar på sjöarnas botten. Och där ligger det kanske bra, säger Per Strannelid.
Liksom i Valdemarsviken har man påträffat tungmetaller som krom i de tre sjöarna i Finspång. Man har också upptäckt tungmetaller kadmium, PAH och zink.
- Halterna i vattnet är inget anmärkningsvärt, säger Per Strannelid.
Men för att få veta de exakta värdena krävs alltså ytterligare studier.
Per Strannelid betonar att lagstiftningen för förorenade områden är ett relativt nytt område för Naturvårdsverket varför det inte finns någon klar praxis för det.
Förutom Finspångs kommun är representanter från Luvata, SSAB tunnplåt, Sapa industriservice, Sapa heat transfer, Sapa profiler och Siemens inbjudna att närvara vid genomgången i nästa vecka.
Så jobbar vi med nyheter