Vi har de senaste åren läst och hört mycket om gängkrig med en mängd skjutningar och mord i våra större städer. När man bläddrar i Östergötlands Folkblad från den 13 februari 1917 kan man konstatera att gäng med unga män fanns även på denna tid – även på mindre orter – givetvis var omständigheterna annorlunda men våldsamt kunde det bli och även då åkte skjutvapen fram emellanåt.
Natten mot den 11 februari gav sig ett sällskap med onyktra ynglingar ut på en nattlig åktur efter häst i Risinge. Då de hunnit till Gomma hade stämningen uppenbarligen höjts till nya nivåer för man förde då ett sådant oväsen att hemmansägaren X X (han namnges i artikeln) blev djupt störd. Artikeln vet att berätta att hemmansägaren enligt uppgift inte heller var helt nykter " vilket hans handlingssätt också gör troligt, han grep nämligen ett laddat gevär och avlossade två eller flera skott efter sällskapet.".
Det visade sig att två av de sex ynglingarna träffats, en i ena handleden och den andra i axeln. Sällskapet åkte till närmaste "fredliga" gård och fick där provisoriska förband. Men det var inte slut där för nu var de ordentligt upprörda: de återvände till Gomma och "gjorde en påhälsning hos XX som han näppeligen torde glömma". Hemmansägaren blev enligt artikeln mycket hårdhänt behandlad och dessutom slogs skjutvapnet sönder. Det hela blev förstås en rättsak och ord stod mot ord om vad som egentligen hänt. Klart var emellertid att två ynglingar skjutits och hemmansägaren blivit svårt misshandlad. Enligt uppgifter till tidningen "äro ynglingarna ifråga mycket illa kända på orten".
Ett annat återkommande tema på senare år har varit klagomål på SJ vad gäller förseningar och annat strul, framförallt under vinterhalvåret. Men så mycket bättre var det inte den 7 februari 1917 i Finspång enligt en insändare med rubriken "Kallt å Finspongståget". Efter att Örebrotåget ankommit till Finspång skulle två personvagnar kopplas på tåget. Dessa hade dock stått på bangården "kalla och med påisade fönster". Det blev heller inte bättre under färden eftersom "ledningarna voro frusna" vilket ledde till en bedrövlig färd för resenärerna. "Frusna, ja rent av illamående av kölden, stego vi av å Kneippbadens station under den föresats, att i möjligaste mån söka undvika trafikering av nämnda järnväg vintertid", konstaterar signaturen "Resande".
Men i februari kunde man få uppleva något alldeles extra om man får lita på annonsen i Östergötlands Folkblad den 12 denna månad. Tog man sig in till Kronan i Norrköping kunde man där beskåda filmen "Fri kärlek eller besläktade själar".
Det här var inte vilken film som helst, kunde man förstå av annonstexten: "Detta ryska filmdrama, det första av verkligt konstnärligt värde, som någonsin visats i Sverige, är något nytt i sitt slag. Handlingen är förlagd i en äkta rysk miljö, mättad av musik, blomdoft och kärlek. Spelet är måttfullt och fulländat, handlingen medryckande, filmen alltigenom lagd på en raffinerad basis, som med det nyhetens behag och verkliga konstvärde den besitter, helt säkert kommer att taga den svenska biografpubliken med storm".
Det kan man kalla att driva upp förväntningarna för en publik. Historien förtäljer inte hur filmen sedan mottogs av publiken men vid denna tid var tydligen fortfarande "konstnärlighet" ett argument för att nå en större publik till sina filmer.