Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

Fullsatt när Robert Wells hyllade Charlie

Humor, underhållande historier och svängig boogie-woogie.Med magiska pianofingrar bjöd Robert Wells på en högklassig musikalisk show i ett fullsatt Kulturhus.

Med magiska pianofingrar bjöd Robert Wells på en högklassig show.

Med magiska pianofingrar bjöd Robert Wells på en högklassig show.

Foto: Robert Svensson

FINSPÅNG2013-03-25 05:30

Finalkvällen på Robert Wells turné "Tribute to Charlie" hölls i går i Finspång. Kulturhuset var utsålt, 394 åskådare. Många musikentusiaster ville se den hårfagre, humoristiske pianomästaren.

Han ackompanjerades skickligt av basisten Lars Risberg och trummisen Roine Johansson.

- Kul att vara tillbaks i Finspång. Jag har spelat i Risinge kyrka och för länge sedan i det gamla Folkets hus, berättade Robert Wells när han äntrade scenen.

Han bjöd på mängder av musikaliska pärlor i jazzen, swingen och framförallt boogie-woogiens tecken.

- Charlie Norman var kungen i boogievärlden, betonade Robert Wells.

Chopin, "Visa från Rättvik", Freddie Slacks "Boogie blues", Duke Ellingtons "Take the A train", svenska psalmen "Blott en dag", "Hambo om bakfoten" och finska "Säkkijärven polka". Publiken bjöds på en salig blandning som framfördes i en skön svängig takt av den samspelta trion.

Med värme, humor och fyndiga poänger visade Robert Wells även mästerklass i hur mellansnack ska förmedlas. Vi fick följa med på Charlie Normans resa från hemstaden Ludvika via Kanarieöarna, Berns salonger och vidare ut på alla möjliga platser.

- När vi åkte på turné, jag och Charlie, kallade vi oss först för "Dubbelpianisterna hör o häpna", sedan hette vi "Synd och skam" innan det till sist blev "Den gamle och håret"..., berättade Robert Wells i ännu en träffsäker historia som lockade fram skrattsalvor i Kulturhuset.

Läs mer i måndagstidningen

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om