För ungefär en månad sedan tog Catharina Wall studenten från Curt Nicolingymnasiet där hon läst industritekniska programmet med svetsinriktning. Målet var att snabbt komma ut i arbetslivet men där stötte hon på motgångar. Catharina sökte flera jobb men fick aldrig någonting.
- Jag tänkte att nu är det kört, nu kommer jag få sitta hemma hela sommaren utan inkomst, säger hon.
Två dagar efter studenten gick hon till Arbetsförmedlingen för att skriva in sig. Men då kom det positiva beskedet. Tidigare hade en kvinna som jobbat på Siemens besökt Catharinas skola för att de behövde folk, men då hade de ingenting som passade henne. Kvinnan lovade att återkomma om någonting skulle dyka upp.
- Precis efter att jag skrivit in mig ringde hon och erbjöd mig sommarjobb. Så efter 30 minuter som arbetslös fick jag jobb, säger Catharina och skrattar.
Nu jobbar hon som montör från klockan sex på morgonen till halv tre på eftermiddagen och under dagarna skruvar hon till största delen på smådelar till turbiner.
- Jag kan grunderna i svets och så skruvar jag rätt mycket, man blir industrianpassad. Svets är coolt, det finns en teknik och ett hantverk bakom så man får utlopp för den kreativa sidan, säger hon.
Att ta sig upp på morgonen är efter en månad jobb fortfarande ovant och Catharina berättar att hon ställer tre klockor och att flera släktingar ringer henne för att hon verkligen ska komma upp i tid. Men snart har hon några veckors ledighet innan hon fortsätter att jobba fram till september.
- Det känns fränt att jobba på Siemens. Jag tänker jämt att det är svårt att få jobb så jag försöker vara glad, ge järnet och göra mitt bästa varje dag, säger hon.
På arbetsplatsen är hon som tjej i minoritet men Catharina är van eftersom hennes val av gymnasieutbildning inneburit samma sak. Hon menar att det är lite charmigt och att hon som tjej får väldigt mycket uppskattning.
Men fler tjejer behövs i verkstaden, det tycker både hon och hennes kollegor. I höst hoppas hon på att få vara kvar på arbetsplatsen och utvecklas så mycket som möjligt, men hon drömmer även om att se sig om i världen.
- Jag vill prova på att bo på ett annat ställe, man blir så inskränkt i Finspång. Jag är avundsjuk på folk som vågar lämna allt och dra utomlands en tid, säger Catharina.