"Fransoserna" var inte alltid välkomna

Berättelsen om Valloninvandringen till Sverige på 1600 talet är en mytomspunnen historia. Den traditionella uppfattningen var under det tidiga 1900-talet, att religiösa förföljelser orsakade den vallonska migrationen. Senare tiders forskning har visat att helt andra skäl till att så många valloner företog den äventyrliga resan till Sverige.

- Långvariga krig hade ödelagt de vallonska järnbruken och arbetslösheten var stor. Samtidigt var yrkesskickliga smeder och skogsfolk eftertraktade, såväl i vallonernas grannländer som på mera avlägsna platser, säger Jan Eric Karlström.

När vallonerna kom var deras yrkeskunskap efterlängtad av bruksledningen. Men ?franzoserna?, som vallonerna kallades, bemöttes inte alltid lika välvilligt av befolkningen i de bygder där de skulle sysselsättas.

- Misstänksamheten mot främlingar var lika utbredd då som nu, och den avvaktande hållningen levde kvar under lång tid framåt.

I Finspång fick vallonerna vid mitten av 1600-talet en arg motståndare i Kyrkoherden Buraeuz. Han värnade om den lutherska läran, och inte kunde förstå varför Louis De Geers landsmän fått regeringens tillåtelse att utöva en annan religiös bekännelse.

- Enligt Prostens mening var det den enda rena och sanna lutherska läran.

I Risinge kyrkoarkiv finns några exempel på de motsättningar som uppstod. På en sockenstämma behandlades ett förslag om anskaffande av nya bänkar till kyrkan i Risinge. Församlingen säger blankt nej, motiveringen lyder:

- Om bönderna inte köpte upp alla platserna i bänkraderna, skulle istället bruksfolket i Finspång kunna bli ägare i böndernas och församlingen nekade bestämt till att behöva sitta i samma kyrkbänkar som fransozer.

Jämför man den vallonska invandringen till Sverige, med våra egna förfäders utvandring till Amerika på 1800-talet, upptäcker man en väsentlig skillnad. De som utvandrade till amerika på 1800-talet, måste ofta måste göra sig av med allt de ägde för att skrapa ihop pengar till biljetten. Vallonerna på 1600-talet däremot, fick sin resa betald av arbetsgivaren.

- Bruksägarna i Sverige var i så stort behov av migranternas yrkeskunskap, att de inte hade tid att vänta på att invandrarna själva skulle spara eller låna pengar till sin biljett. Invandrarna behövdes utan dröjsmål, säger Jan Eric Karlström.