Från djurskötare till präst
Efter ett samtal om livet, döden och varför man väljer att bli präst när man fyllt femtio sträcker Stefan Alström fram sitt visitkort där han sitter på kyrkbänken. - Det här gäller inte förrän den 15 januari. Då blir jag anställd av Risinge församling som komminister.
Stefan Alström blev präst i femtioårsåldern och har nu arbetat som pastorsadjunkt i Finspång under ett år. Foto: Anna Lögdberg
Foto: anna lögdberg
Det låter som att han tar jobbet med sig hem och överskrider sin 40-timmars arbetsvecka. Finns det inte risk för att bli utarbetad och utbränd?- Man kan känna sig utarmad om man till exempel haft många begravningar och man måste veta var gränsen går, erkänner han.Stefan Alströms fru Maj-Britt jobbar som diakon i Norrköping och han förklarar hur viktigt det är att leva med någon som är aktiv i kyrkan. De stöttar varandra, ser när den andra är sliten och säger ifrån när det blir för mycket jobb för den andra.- Man säger att man inte ska prata arbete hemma, men vi lever så i detta, vi måste göra det.Lång väg till yrket
Han är djurskötaren, ladugårdsförmannen och sedermera läraren som i 50-årsåldern bestämde sig för att läsa till präst. Men det handlade inte om någon 50-årskris. Sin tro har han alltid haft och enligt förskoleläraren tråkade han ut sina kompisar med att leka präst och döpa och begrava dem redan när han var sex år. I tonåren deltog han i ett konfirmationsläger men vantrivdes. Då bestämde han sig istället för att jobba med djur.Det kyrkliga intresset fanns kvar, men med tiden kom tvivlet på att han skulle klara av universitetsstudier. I början på 1990-talet ville han ändå försöka och började läsa teologi, religionsvetenskap och historia vid Linköpings universitet. Då mötte han också sin nuvarande fru. Studierna ledde till lärarjobb med inriktning mot barn med särskilda behov. Han har jobbat med rörelsehindrade och gravt synskadade elever i hela länet och nu senast med döva barn på Mo Gård utanför Finspång. En dag för ett par år sedan frågade hustrun Maj-Britt vad han egentligen ville göra och han svarade:- Jag skulle ju vilja läsa klart till präst.Livserfarenhet
Den 13 januari i år prästvigdes så Stefan Alström i Linköpings domkyrka och nu har han alltså jobbat ett år i Finspång anställd av stiftet som pastorsadjunkt. Den 15 januari blir Risinge församling hans arbetsgivare.- Jag ångrar inte att jag blev präst först nu. Jag har haft en väldig nytta av allt jag gjort i livet.Som när han till exempel ska på hembesök utanför Finspång. Han vet vad det innebär att jobba på ett lantbruk och att jobba i skogen.Saknar du arbetet som djurskötare?- Om det är en väldigt fin sommarmorgon kan jag sakna det. När jag tänker på då jag hämtade in korna från hagen till mjölkning. Men i dag är enheterna så stora och det är skillnad på att ha 18 mjölkkor, som det fanns på den första gården där jag jobbade, och flera hundra. Då blir det mer industriellt och jag gillar inte det.Trivs du med att vara präst?- Ja, man får möta så många människor, får så mycket tillbaka. Man jobbar med hela livets skeenden.Men han medger också att det kan vara svårt att vara präst. Vid möten med människor som har förlorat en nära anhörig är det svårt att komma med svar. Som präst kan man inte och ska inte ha svar på allting. För Stefan Alström är det viktigt att prata om att präster inte är något mer, inte står över andra och om han stöter på den uppfattningen så tar han upp det.- Jag vill inte vara en guru, jag vill gå vid sidan om och stötta, förklarar han.Inte heller vill han bli kyrkoherde. - Jag vill jobba ute bland människorna. En kyrkoherde i dag gör mer och mer pappersarbete och jobbar mer och mer administrativt.Kyrkans roll
För nio år sedan gick kyrkan och staten skilda vägar. Sedan dess har kyrkan tappat medlemmar. År 2000 var nästan 83 procent av Sveriges befolkning medlemmar i Svenska kyrkan. I år är det ungefär 74 procent.
Hur ser du på kyrkans roll i samhället?- Det är bra att kyrkan skildes från staten. Jag gillar inte att kyrkan styrs politiskt och skulle önska att organisationen förändras.Stefan Alström är inte orolig för att kyrkan tappar medlemmar.- Förr blev man medlem utan att man frågade, i dag måste man välja. Jag tycker inte det är fel och jag är inte rädd för det. Vi får förändra vår kostym så att den passar våra medlemmar. Kyrkan måste vara ute bland människorna.Behöver vi kyrkan i Sverige i dag?- När det händer någonting kommer man till kyrkan. Många människor har en tro av något slag och kyrkan behövs för att hjälpa människor genom livets olika skeenden. Kyrkan har inte längre som mål att hela Sveriges befolkning ska vara medlemmar. Det är inte den viktiga frågan.Vilken är den viktiga frågan för kyrkan?- Att möte människor där de befinner sig, avsett vilka människor det är, och föra en dialog med dem. Vare sig de är muslimer, ateister eller kristna.Det ekumeniska arbetet är alltså viktigt för kyrkan och det pågår ett samarbete mellan Svenska kyrkan och frikyrkorna i kommunen.Finns det några planer på att börja samarbeta med muslimer och ortodoxa i Finspång?- Vi har pratat om det, svarar Stefan Alström.Slottskapellet är pyntat med juldekorationer, blommor och ljus. För Stefan Alström är julen just detta. Kyrkans högtider och gemenskapen. Både han och hans fru jobbade på julaftonen och han förklarar:- Julafton är inte helig för oss, vi kommer att träffa våra barn efter helgen istället. Det är inget offer för oss att arbeta utan det är betydelsefullt för mig att få hjälpa andra och att se till att de inte sitter ensamma under julen.