Kathrin Flossings sekreterare Daniel Lindholm kom och mötte mig vid riksdagens reception. När jag langade upp kavajen, livremmen och jackan på bandet vid säkerhetskontrollen frågade jag honom om han någonsin varit i Finspång?
”Det har jag faktiskt varit. I samband med en fiskeresa med några vänner sov vi över i Finspång en natt”, berättade Lindholm.
Hans chef, riksdagsdirektören Kathrin Flossing, har sovit många nätter i Finspång. Hon är barnfödd på orten – närmare bestämt i Hällestads församling – hennes mamma kommer från den lilla byn Barketorp i kommunen och hennes pappa flyttade till Finspång från Norrköping som barn då hans pappa David Wiklund fick arbete som lokförare.
Kathrin Wiklund (som hon hette då) har många minnen från Finspång. ”Jag hade en bra och rolig barndom”, sa hon till mig när vi slagit oss ner vid bordet i hennes arbetsrum på riksdagen.
Familjen bodde först i Trådslingan; ett numera rivet område med flerfamiljshus alldeles i närheten av Metallverken där hennes far arbetade. Senare flyttade de till Vallonvägen vid Klockstapeln. Kathrin gick på Högbyskolan och hon älskade att spela gitarr och att sjunga.
”På Missionsförbundets söndagsskola fick jag utlopp för mitt sång- och musikintresse. Jag minns också att min kompis Ulla och jag gick med i Frälsningsarmén varje höst för att få vara med om Luciafirandet där, berättade Kathrin.
Hennes första avlönade jobb var på Finspångs klassiska kägelbana.
”Ullas pappa spelade kägel och jag och Ulla hade till jobb att resa upp käglorna sedan spelarna slagit ner dem med sina klot. Vi skulle också ropa deras resultat. Jag minns att något resultat hette ”Svinrygg” och något annat ”Bataljon”. Betalningen var fem kronor per kväll. När jag fick betalt första gången gick jag till Domus och köpte en egen påse ostbågar för en del av pengarna”, mindes Kathrin.
När hon var tretton år fick hennes pappa jobb på Bolinder Munktell i Eskilstuna. Kathrin fick börja sjuan i en ny skola.
”Första lektionen var engelska. Som ny fick jag börja med att läsa högt ur skolboken. Efter ett tag låg alla över sina bänkar och skrattade så att de tjöt. Inte heller lärarinnan kunde hålla sig; hon skrattade så att tårarna rann. Saken var den att jag hade en riktigt bred dialekt med mig från Östergötland och de hade aldrig hört östgötsk engelska förut”, sa Kathrin Flossing och log varmt åt den då mycket pinsamma händelsen.
Hennes kompis Ulla bor kvar i Finspång. Hon - som numera heter Larsson i efternamn – kom med sina föräldrar från Stockholm när hon var 5–6 år gammal.
”Hon talade stockholmska och jag hade min östgötska och vi skojbråkade jämt om hur ord som ”kasse” eller check” skulle uttalas. Nu när vi talas vid är det tvärtom. Jag talar väl något slags stockholmska och Ulla låter som en riktig östgöte”, berättade Kathrin.
Arbetet som riksdagsdirektör är lite av kronan på verket för Kathrin Flossing. Efter juridikstudier i Uppsala, tingsmeritering, domartjänstgöring, arbete som åklagare, uppdrag som departementsråd och expeditions – och rättschef på flera departement i regeringskansliet, kammarrättspresident i Sundsvall och hovrättspresident i Jönköping så var arbetet som riksdagschef väldigt lockande för henne.
”Efter att ha arbetat i både de dömande (domstolarna) och verkställande (regeringskansliet) delarna av staten ville jag få chansen att pröva vingarna i den ”första statsmakten”; den lagstiftande riksdagen. Jag fick jobbet och valdes av riksdagen 2010. Nu har jag snart suttit två mandatperioder och det känns lagom för mig. Så här länge har jag aldrig varit på ett och samma jobb tidigare i livet”, skrattade Kathrin.
Kontakten med Finspång sker numer inte minst genom Facebookgruppen ”Finspång i mitt hjärta” med över 7000 medlemmar.
”Idag när jag var inne och kollade så såg jag en gammal bild på en kusin”, sa Kathrin Flossing.