Under många år hade Divya Sundsten, som har autism och en hjärnskada, några timmars assistans i veckan. Divya bor hemma hos mamma Carla, är på en daglig verksamhet i Norrköping under vardagarna och behöver hjälp med väldigt mycket.
– Det känns fruktansvärt. Det rörde sig om två timmar per dag, 14 timmar i veckan. Det pratas om att handikappade ska kunna leva så bra som möjligt. Det stämmer inte i Finspång, säger Carla Sundsten.
Hon är mest upprörd över att kommunen hänvisat till hemtjänsten istället för LSS.
– Det värsta är att de tycker att vi ska anlita hemtjänsten. LSS-insatser och hemtjänst är två helt skilda saker. En personlig assistans är på Divyas villkor och kan bistå henne så att hon kan ha ett mer aktivt liv. LSS-insatser och hemtjänst är två helt skilda saker, säger Carla Sundsten.
Hon förstår inte hur kommunen resonerar, och varför Divya plötsligt inte skulle ha behov av assistanstimmar, då hennes situation absolut inte har förändrats.
– Jag känner flera föräldrar vars barn har fått samma besked. De har blivit av med assistanstimmar eller kontaktperson och istället blivit hänvisade till hemtjänsten. Jag anser att kommunen bryter mot lagen, betonar Carla Sundsten, som återigen har överklagat kommunens avslag.
– Vi kan bara bekräfta bilden som Carla Sundsten ger. Allt fler hör av sig till oss med likartade berättelser. Vi får signaler om att kommunen blivit hårdare i sina bedömningar, när det gäller olika LSS-insatser, för att spara pengar. Det drabbar personer med utvecklingsstörning hårt. Konsekvenserna blir ofta att man blir mer isolerad och mister möjligheten till ett socialt liv och en aktiv fritid, säger Anna Ahrbom, ordförande FUB Finspång.
Läs mer i torsdagstidningen