Ella Lundström är en av cirka 200 elever i Finspång som slutade nionde klass i juni. Hon går nu vidare till gymnasiet.
– Det är enklare i dag att få ett A när inte kriterierna behöver uppfyllas på alla högsta nivåer som tidigare. Jag tror också att studiemotivationen har ökat bland eleverna som riskerar att få problem att få behörighet till gymnasiet.
Vad gör du i höst?
– Läser teknikprogrammet på CNG. Det ska bli spännande. Utbildningen är bred och öppnar för många möjligheter att läsa vidare.
Stefan Nemeth, strateg, sektor utbildning, är nöjd:
– Vi är jätteglada för den höga behörigheten, stolta över skolornas konsekventa arbete med att få varje elev att nå så långt som möjligt.
Statistiken visar att 87,4 procent av niorna är behöriga till gymnasiets yrkesförberedande program. Motsvarande siffra för högskoleförberedande program är 86,8 procent. Utfallet ska i sammanhanget jämföras med fjolårets behörighet på 82, 6 procent.
– Vi undviker att jämföra utfallet med tidigare avgångsklasser, då varje årskull med niondeklassare är unik.
Stefan Nemeths förklarar att skolorna har ökat förmågan kring en allsidig bedömning.
– Det innebär att läraren använder sig av varierade bedömningsformer. Det kan vara muntliga eller skriftliga redovisningar, prov, bild, ljud eller lärarens observationer i undervisningen. Ett betyg kan inte baseras på vad eleven har producerat på ett prov.
Han förklarar att rektorer och lärare arbetar tillsammans med former för betyg och bedömning utifrån ökad måluppfyllelse, men även för att stärka lärares förmåga att använda varandra som resurser i undervisningen.
– Nationella proven spelar in. Elever i nian gör fem nationella prov (matte, svenska, engelska, samt ett SO- och No-ämne). Provresultatet har en särskild betydelse vid betygssättningen och större mening än andra enskilda underlag. Men resultatet på ett nationellt prov kan inte vara lärarens enda underlag. Vi följer upp sambandet mellan provbetyg på nationellt prov i förhållande till slutbetyg i samma ämne.
Kan andra faktorer väga in?
– Ja, till exempel skolornas systematiska uppföljningar kring varje elev under läsåret. Ingen elev får ramla mellan stolarna. Elever som behöver stöd ska så tidigt som möjligt få hjälp utformat efter sina behov. Här har skolorna ett stort ansvar, betonar Stefan Nemeth.