Junior-SM-guldvinnaren Johanna Hägg sätter Finspång på kartan.
Johanna Hägg. Det är ett namn att lägga på minnet efter helgens Junior-SM i längdskidor som gick i Ulricehamn. Finspångstjejen, född 2006 och som åker för Finspångs SOK, tog nämligen guld i fem kilometer klassiskt D17/18.
Extra anmärkningsvärt är att bara några timmar innan hade barndomsvännen och klubbkompisen Rasmus Lövgren tagit silver i H17/18. Det här är något helt unikt i föreningen Finspångs SOK:s historia enligt Erik Hägg, ledare och tillika pappa till Johanna:
– Det är helt otroligt, det ska ju inte gå egentligen när de bor på de här breddgraderna med vår lilla konstsnöbana.
På måndagen är Johanna hemma i Finspång på besök. Snart ska bilfärden gå norrut igen, på eftermiddagen åker nämligen familjen upp mot Vemdalen.
Det är naturligtvis en nöjd och glad skidåkare vi pratar med.
Hur kändes loppet?
– Jag var glad, jäklar vad glad jag var! Och min bästa kompis Rasmus hade ju tagit silver precis innan, vilken kraft man fick av det. Jag kände ju bara att jag skulle göra något liknande, man fick verkligen energi av Rasmus lopp, säger en sprudlande Johanna Hägg.
– Att vi två som häktat med varandra och varandras föräldrar sedan vi var små får lyckas tillsammans, alltså vilken dröm!
Hade du trott på ett guld innan loppet?
– Nej, absolut inte guld. Men jag trodde att jag hade chans på bronset, det har gått väldigt bra i Sverige-cupen innan så det trodde jag var möjligt.
En jublande Johanna Hägg på podiet efter guldloppet.
Det är inte ofta man hör Finspångsdialekt när man pratar med vinnare av nationella skidlopp?
– Nej, exakt. Det är kul att sätta Finspång på kartan, säger Johanna och skrattar.
Johanna och Rasmus Lövgren går nu på skidgymnasiet i Torsby. Rasmus är ett år yngre.
– Både jag och Rasmus har pratat sedan vi var sådär sju, åtta år gamla om att "vi ska gå skidgymnasium" och det är så himla kul att vi hamnar på samma då liksom, säger Johanna.
Men för Johanna har det inte varit en spikrak väg till det här guldet.
– Jag sprang väldigt mycket när jag var 13-14 år och fick stora problem med benhinnorna som jag liksom inte blev av med. Jag har nog en ganska hög kapacitet för jag har dragits med den skadan i fyra år. När det var som värst har jag inte ens kunnat sitta på en spinningcykel. I vissa perioder har jag inte kunnat åka skidor alls, berättar Johanna som till slut genomgick en operation:
– I augusti hade jag ett bakslag så hela hösten har jag levt i en simhall och på en stakmaskin. Det gör ju att det är ännu roligare att lyckas. Nu är jag inne i en bra period, men jag kan inte springa och skejtar jag för mycket så blir det lite begränsat, det är en balansgång. Jag tänker att om jag kan bli av med den här skiten så kan jag nog uppnå rätt mycket.
Vad har du för mål framöver med skidåkningen?
– Mer nära inpå hoppas jag bli uttagen till internationella tävlingar. Det kommer upp juniortävlingar i Estland och där är det just fem kilometer klassiskt som jag faktiskt var bäst i Sverige på i förrgår, säger Johanna.
Johanna går nu på skidgymnasiet i Torsby men den här dagen är hon hemma i Finspång.
Är det klassiskt som är favorittekniken?
– Nej, och det är det som är det roliga: Egentligen tror jag att jag är någon procent bättre på skejt men det var i klassiskt jag lyckades ta guld, det tyckte jag var extra kul, säger Johanna som föredrar lite kortare distanser i nuläget:
– Helst inte över 10 kilometer, jag gillar särskilt skejtsprint.
Har du någon förebild inom skidåkningen?
– Jag vet inte, jag skulle nog säga att min största förebild faktiskt är pappa. Jag har ju växt upp här i Finspång och det fanns inte så många andra yngre, det var jag, Rasmus och så alla gubbar. Det är pappa som är min träningskompis liksom, säger Johanna och skrattar.
Men Johanna nämner en svensk damåkare, Jonna Sundling, som är aktuell efter helgen då hon vann två lopp i Minneapolis, USA, i överlägsen stil. Givetvis för att hon är en världsåkare, men också av ett annat skäl:
Jonna Sundling i sin triumf i Minneapolis i helgen. Johanna Hägg framhåller muskulösa Sundling som ett ideal som visar att man inte behöver vara trådsmal för att nå framgång i skidspåren.
– Jonna Sundling är väldigt cool. Det finns ju lite hets i skidåkning i dag att man ska vara smal och väga så lite som möjligt och så ser man muskelknutten Jonna komma. Hon trotsar ju allt det där genom hur hon tränar och åker – det är viktigt att det finns förebilder som visar att det går bra ändå, säger Johanna och fortsätter:
– Den där smalhetstrenden gillar jag inte alls för ska man träna sådär mycket och sedan börja banta då kommer det inte att sluta bra.