Den kommer som en överraskning varje år, vintern.
En lång väntan på snö och kyla bytte skepnad. Måndagens ymniga snöfall följdes upp med regn för att lite senare frysa på. En svårforcerad isbark på vägar och trottoarer.
Snöröjningen som jobbade febrilt i den klara tisdagsluften.
På Kalkugnsvägen försökte Stefan Pettersson ta sig fram från sitt hem på Bruksgatan.
– Nu blev det kallt. Men vad tusan, de kan väl sanda? Det finns inte ett korn någonstans. Katastrof, sa han och fortsatte.
Hans-Åke Pettersson hade utrustad sig med extra trygghet under sulorna.
– Nu kom den i alla fall, vintern. Det var synd att det blev regn. Men jag kör dubbat. Det här ska man satsa på, en bra säkerhet när man går, i alla fall i det här väglaget, sa han vid på väg mot Finspångs centrum.
Bakom kom Hans Engdahls på väl använda broddar, för att inte riskera något tog han med stavar.
– För mig är det svårt med isen. Jag har broddar men de är lite slitna. Utan broddar har man inte en chans att ta sig fram. Men nu ska jag köpa nya, sa den pensionerad civilingenjören som jobbade sig metodiskt framåt.
Johanna Leo var nära att halka när hon blev stoppad för en pratstund.
– Jag har varit ute och gått med brukare på dagverksamheten, det var inte så bra, säger Johanna som gillar vintern.
– Speciellt när det är kallt är det skönt att vara ute och gå, men nu har jag förberett mig på att jag kanske inte kommer hem utan att ramla, säger hon och skrattar.