Håkan Nesser, Linda Olsson, Joanne Harris och Elly Griffith är förebilder för Mia Möller som varit en bokmal sedan långt innan hon började skriva själv.
Relationerna är i fokus i Mia Möllers berättelser och mordet eller gåtan används för att addera spänning.
– Mysmord, brukar jag säga. Det ska inte vara så blodigt och rått.
Hennes första bok var dock en självbiografi och fungerade väldigt bra som terapi för Mia efter en svår tid i livet.
Romanen hon skrev därefter, Den stängda dörren, handlar om sjuksköterskan Karin som går in i väggen och är inspirerad av Mias liv.
Mia är född och uppvuxen i Motala. Hon jobbade i äldrevården fram till 2004 när hon gick in i väggen. Efter det följde tio år av sjukskrivning då hon arbetstränade på olika ställen med varierad framgång. Till Finspång flyttade hon som drygt 50-åring, 2015, efter att ha träffat kärleken Håkan.
– Jag kom till ett möte om huruvida jag skulle förlänga arbetsträningen eller inte, och har inget minne av det mötet. Det heter TGA (transitorisk global amnesi, reds. anm.) och innebär att hjärnan bränner inte in mer minnen för den vill inte, berättar Mia.
Det här skedde nästan på dagen tio år sedan.
– Då sa Håkan "Nu får det vara bra, nu får du gå hem, Mia. Vi klarar oss".
Sjukersättningen blev så småningom klar och sedan dess har hon varit sjukpensionär.
– Det var ju jättekonstigt, jag var liksom överbliven. Det var ingen som behövde en. Det blir väldigt tydligt att man bara är arbetskamrater när man går hem. Någon hör av sig till en början men sedan rinner det ut i sanden.
När den nya verkligheten började lägga sig fick hon energi för sin egna passion, på sina egna villkor. Så föddes karaktären Karin och hennes värld.
– Jag bara skrev. Det var som om någon bara stod bredvid och berättade sin historia, säger Mia och förklarar:
– Jag tycker egentligen inte att jag har någon fantasi. Jag tycker inte att jag är ett dugg rolig.
Deckarförfattaren tycker att Finspång är fullt av dramatiska kulisser för en deckare och vill gärna skriva en scen vid Auroratemplet.
Karaktärerna kommer fram på ett sätt som Mia inte kan förklara.
– Det är som att de kommer och pockar på och säger "nu ska jag vara med".
Brott i bruksorten kom till efter att Mia stått på vårmarknad i Hällestad och sålt böcker.
– Var femte som kom in frågade om böckerna handlade om Finspång, vilket ingen gjorde.
Då tänkte hon "va fan" och skrev.
Ibland skriver Mia Möller om sitt eget liv undermedvetet, sedan vill hon alltid lägga till lite humor och dråpliga situationer. Brott i bruksorten får snart tre uppföljare.
Hennes senast utgivna bok, För flickornas skull, utspelar sig däremot långt från Finspång, i England på 60-talet.
"Jag älskar små engelska orter som man får leta upp på kartan och gå på gatorna via Google Maps", berättar författaren.
– Polisen skulle heta Lasse Åberg, det är ett sådant namn som alla känner igen. Den boken har blivit väldigt populär i Finspång.
Finspångsdeckaren börjar med att den hemlöse Kalle Björkman hittar ett lik på en offentlig toalett på Bergslagstorget. Finspångsserien utökas redan nästa år med två uppföljare: Vargoffer och Offerkoftan. Den fjärde boken skriver hon på just nu.
– I första boken kallar de in en polisvikarie som heter Seth Berg, en korrumperad polis som super och bär sig åt. Inför den fjärde boken kom han och knackade mig på axeln och sa "hördu, du måste skriva min berättelse".
Mia Möllers första mysdeckare i Finspång, Brott i bruksorten, börjar här på Bergslagstorget där en hemlös man hittar ett lik.
Finspång blev en bra kuliss för hennes mysdeckare att ta plats och hon tycker att Finspång är värt att lyfta.
– Det finns mycket kvar att skriva om: Slottet, det stulna Auroratemplet, jag kan tänka mig att skriva fler böcker härifrån.
I början publicerade hon sina böcker via Books on demand, ett förlag för egenutgivning, och hennes son har designat omslagen.
De senare böckerna har hon gett ut via ett traditionellt bokförlag, Lava.
Mia står fortfarande på marknader ibland och säljer böcker.
– När folk kommer fram och berömmer böckerna blir jag generad, men oj vad det är roligt!
I snitt har hon skrivit en bok om året de senaste 17 åren och hon har inga planer på att sluta.
– Jag skriver när andan faller på. Jag har inga krav.