Fiktiva sträckor - men motion i absolut verklighet

- Kom igen nu! Nu ser vi Motala, vi cyklar nere på strandpromenaden. 1,20 kvar. Nu köööör vi!

Instruktören Jan Hedenros manar på sina medcyklande vänner, som under stort svettpåslag pumpar ut sin sista energi genom spinningcyklarnas pedaler.

- Ser ni vad det står på skylten här nu, säger han några sekunder senare och håller upp en skylt med texten "MÅL".

- Känslan i kroppen när man närmar sig målet är oslagbar! 30 sekunder kvar, nu spurtar vi. Är ni redo?

Gänget svarar med ett kollektivt "JA" och det visar sig visst finnas en del krafter kvar. De sista sekunderna kämpar de i takt med den högts dunkande musiken.

- Så där ja. Nu kan ni slappna av. Jättebra jobbat. Tiden blev 9 timmar, 58 minuter 30 sekunder. Vi hade ju sagt att vi skulle klara det under tio timmar så det gjorde vi ju med råge, säger Jan Hedenblad och skrattar lite.

Ni har precis fått en insyn i hur det kan låta när ett gäng spinnare kör slut på sig själva i ett spinningpass. Just det här passet var det sista i Arena Grosvads så kallade "Vätternrundaspinning". Sedan i höstas har sex pass avklarats, två timmar vardera, och sträckorna har fiktivt målats upp ur Vätternrundan.

- Vi har berättat om att vi passerar Gränna och Jönköping för att få lite känsla. Men det är bara en fiktiv bild, förklarar Mattias Grenestam som utgör instruktörskvartett tillsammans med Jan Hedenros, Ulrika Isaksson och Anna Abrahamsson.

Läs mer i dagens tidning.