På onsdagsförmiddagen var det dags för teater på Bergskaskolan i Finspång. Ung scen/öst hade bjudits in och spelade upp "En fet föreställning", av och med Lottie Törnros. Det var elever på samhällsvetenskapliga linjen som deltog.
- Jag började fundera på saker som folk tycker om min kropp. Jag tycker saker om andras kroppar med och det beror på våra normer, säger Lottie Törnros.
Normerna vi matas med dagligen ändras med tiden.
- I dag är normen att smalhet är vackert, går du ner i vikt är det bra. Oavsett vad du vägde innan, säger Lottie.
- För inte alls länge sedan betydde det pondus om en man hade lite större mage, utbrister engelskaläraren Gunilla.
Hon ska arbeta med pjäsens buskap tillsammans med eleverna efteråt.
Normalvikt är viktigt
I första scenen kommer Lottie ut med ridpiska och stövlar. Redo att ta sig an normerna i full galopp.
- Vem skulle vilja vara normalviktig som samhället fördömde det? Ställ er upp så jag får titta på er, kommenderar hon eleverna.
Under visst fnittrande granskar Lottie elevernas kroppar och konstaterar att alla är normalviktiga.
- Det var som jag trodde! Minsann är det inte så att alla följer normen här, gormar Lottie.
I nästa scen har hon precis fyllt nio år. Hon har fått den allra bästa presenten som hon kan få, en Barbiedocka! Här får man följa Lotties uppväxt och se hur ofta hennes vikt påverkar livet.
- Min Barbie är så vacker, hon är blond, smal och ser ut som en prinsessa, förkunnar det glada födelsedagsbarnet.
Som fjortonåring är det festa med kompisarna som gäller.
- Skolsköterskan frågar om jag har svårt att få killar, eller om jag blir mobbad. Hon frågar inte mina smala klasskompisar detta. Sköterskan säger jag är stark som vågar vara som jag är. Vad är jag då, undrar Lottie.
En fet Barbie
I slutet av pjäsen står Lottie i behå och tighta byxor.
- Det finns en smalhetsnorm, en gemensam idé i samhället att det är bättre att vara smal. Hur anses feta vara?
- Lata! Klumpiga! Det är svårare att få jobb, säger eleverna.
Mitt i pjäsen får publiken komma upp på scenen och göra en fettpyramid av margarin och Barbiedockor.
- Visst är det lite äckligt? Fett är äckligt, det får vi lära oss under hela livet. Men jag är 39 år och väger 100 kilo. Jag är fettaktivist, säger Lottie Törnros, och blickar stolt ut mot publiken.