Olle Hörfors, från Östergötlands museum, kom för att berätta om tidig odling i Finspång, från stenålder till 1700-tal.
- Vi har tittat på lösfynd i museets magasin, fornminnesregistret, ortnamnsregister och riksarkivet. Lantmäteriets historiska kartarkiv är en guldgruva i dessa sammanhang, berättar han.
Det är ett 20 tal intresserade som dykt upp denna kväll, och frågorna som Olle får besvara kommer i en strid ström.
- Det finns tecken på stenåldersboplatser här, i form av stenhackor. Hittar man en stenyxa på sin mark är man själv ägare till den. Men vi registrerar gärna föremålet i våra arkiv.
6 000 personer i landet
Det äldsta fyndet är en yxa från år 6 000-4 000 före Kristus. Den är funnen vid Össby i Risinge socken.
- Den har man hackat rund med en annan sten. Enda yxan jag vet om som är från den tiden. Det tyder på att folk bodde, eller rörde sig i trakten redan på den tiden.
Vättern satt då ihop med Östersjön och delade Östergötland i två delar.
- Finspång och Ydre låg nog så pass högt upp att de inte täcktes av vattenmassa som övriga länet gjorde då.
Yxor med slipade eggar dyker upp i samma tidsintervall i Risinge, Hällestad och Regna.
- De visar att man har börjat fälla träd här då. Det är inga stridsvapen vi pratar om.
På den tiden bodde ungefär 6 000 personer i hela landet. Så chansen, eller risken, att någon skulle börja kriga med dig på grund av åkermark, var liten.
- De kunde säkert bli osams och slå till varandra i huvudet med sina stenföremål ändå. Folk var nog lika tjuriga då som nu, skrattar Olle.
Stridsyxa i Grytgöl
Under bondestenåldern, ungefär år 4 200 före Kristus, hade man kommit på att det går att sätta fröer och odla.
- Kunskapen kom från Turkiet, där vildhavrefrön odlades. Tecknet på odling här då är alla fällda träd. Det ser vi på pollenförekomsten i odlingar från mossa.
Yxorna på den tiden var gjorda av flinta, ett material som inte fanns i trakten.
- Det måste de bytt till sig, den närmsta förekomsten av flinta var från Skåne.
Två skäror ett odlingsredskap, har funnits vid Hällestad och Regna. Ett bevis på odling från bondestenåldern. Och en stridsyxa från år 2 300-2800 före Kristus har funnits i Grytgöl.
- Det är det första riktiga vapnet. Dessa föremål följde med sin ägare ner i graven. Det var alltså en statussymbol.
Yxorna spreds över hela Europa, de ser likadana ut vare sig arkeologerna finner dom i Ungern, England eller Finspång.
Det heliga berget
I Hällestads socken finns gravfält från järnåldern. Där har man funnit fornlämningar och fossil åkermark där samhället är idag. I Kolstad i Risinge finns gravfält från samma period.
- Har man en gård som heter stad eller by, är namnet kvar från stenåldern. Då finns det ofta gravfält i närheten. Byar med "inge" i slutet är äldre än vikingatid. Risinge betyder skogsby.
Viberga är en plats för gravfält från vikingatiden.
- Viberga hade ett historiskt intressant namn, Vighiaberghum. Det betyder det heliga berget, det har nog funnits en hednisk helgedom vid det här gravfältet. Det var ganska säkert en helig plats, säger Olle Hörfors.