Marianne Asplund tar emot på torpets trappa och visar in i syateljén.
Då har upplevelsen av något extra redan börjat en kilometer bort. När man svänger av vägen mellan Kalbo och Brenäs kommer man in på en smal grusväg med en grön mittsträng av gräs. Omväxlande ljus lövskog och en tät ridå av granar omger vägen. Väl framme står Marianne och välkomnar på trappan till ett gammalt timrat torp.
Det här är lite av hennes affärsidé, det ska vara en upplevelse att komma till Asplund Textil & Design. Reaktionen hade nog inte varit den samma om man hade klivit in i en butik i Katrineholm eller Finspång.
Nu hukar vi oss och kliver in genom den låga dörren. Här har många torparfamiljer bott under årens lopp. Ekbacka, som gården heter, har anor tillbaka till 1600-talet.
Överallt är det klänningar i glada färger och härliga tyger. Det finns faktiskt undersökningar som visar att man blir glad av färger och kanske är det vad som gör att Marianne tycker det är lika roligt att sy nu, som hon gjorde som tonåring hemma i Arvika. Googla "glad av färger" får ni se.
För det var i Arvika i Värmland det började.
– Mamma sydde och jag har sytt i hela mitt liv. Som 14-15-åring sydde jag mina egna kläder. Ett tag jobbade jag i tobaksfabriken i Arvika och många år inom vården, men sömnad var hela tiden mitt stora intresse, berättar hon.
I syverkstan finns det fyra olika symaskiner Marianne Asplund använder för att färdigställa en klänning.
– På 1980-90 talet sydde jag bal- och brudklänningar till en tygbutik i Arvika. Det var innan man började beställa från Kina.
2011 startade Marianne Asplund sin syateljé i Arvika och hann få en bra kundkrets, men redan året därpå gick flytten till gården Ekbacka i närheten av Brenäs, hennes mans föräldragård.
Ett tag odlade hon och sålde växter, jobbade som personlig assistent, men sömnadsintresset fanns hela tiden där och pockade på att få utvecklas. Arbetet på ett skrädderi i Katrineholm var kul, men hon ville inte jobba i sta´n.
– När ägaren gick i pension ville hon att jag skulle ta över, men jag tackade nej.
Det här är bara en liten del av alla de färgranna tyger i olika mönster som finns hos Asplund Textil & Design.
I samband med en julmarknad hemma på gården 2017 tog konceptet med att sy klänningar i bomullsjersey fart.
Nu är kundkretsen stor och fyller tre fulla A4-pärmar och en fjärde påbörjad.
– Jag har kunder över hela Sverige, men alla kommer inte hit. Jag har ingen webshop, men det går att beställa via nätet. Kunderna kan se tygerna på nätet och jag får deras mått.
Hon har öppet varje måndag och då är det bara att droppa in. Övriga dagar måste man boka tid. Det måste blir utrymme för att sy också. Det gör hon i den angränsande loftstugan.
– Det kan komma personalgrupper, eller kompisgäng. Jag får plats med fem-sex personer i ateljén.
En explosion av färger möter när man kommer in till Marianne Asplund och hennes ateljé.
Kunderna hittar henne främst via sociala medier.
– De kunder som kommer hit tar med sig andra som tar med sig andra. Det sprider sig. De som varit här en gång beställer efter det ofta via nätet. Jag har ju deras mått, säger Marianne Asplund.
Tygerna Marianne arbetar med är övervägande svensk design och är ekologiskt framställda. Alla tyger är tryckta i Europa.
– En favoritdesigner är Mia Fransson, jag har många tyger av henne, säger Marianne Asplund.
Hon beskriver tygerna som hållbart mode med plagg att använda länge. Det är bomullsjersey, ett mångsidig och funktionellt tyg, men populärt är också paneltyger.
– Medan den vanliga jerseyn har ett återkommande mönster är paneltygerna som en tavla, berättar hon och visar upp den klänning hon själv har på sig.
– Folk älskar det här tyget, säger hon.
Tyger och färdiga klänningar i alla färger är vad som fylller Marianne Asplunds ateljé.
Största kundkretsen är givetvis kvinnor, men allt fler män kommer. De tittar på t-shirts i samma glada färger och mönster.
Marianne är noga med att köpet ska vara unikt, man ska inte riskera att möta någon annan i samma kreation.
– Jag köper bara tio meter av varje tyg. Det blir fem till sex klänningar, varav kanske två skickas iväg ut i Sverige, berättar hon.
Men efter så många år bakom symaskinen, tröttnar du aldrig?
– Nej, det är en dröm, en livsstil att kunna lägga upp dagen som man vill. Vill jag vara ledig så tar jag ledigt, vill jag jobba en helg gör jag det. I midsomras lovade jag att jag inte skulle sy något. Men det blev en timme. Bara för att det är så roligt, säger hon och riktigt strålar.
– Varje gång jag öppnar dörren till ateljén blir jag glad. Det är som att komma in i en godisbutik. Det har nog med färgerna och materialet att göra. Jag syr även i svart om någon vill ha det, men det är roligare med färg, tycker hon.
Mitt ute i skogen ligger syateljén. Vägen dit är början på en annorlunbda upplevelse.