"När vi får uppehållstillstånd hoppas jag att vi kan flytta tillbaka till Finspång. Vårt hem är här", säger Farzane Yarmoradi.
De är en av 50 barnfamiljer som drabbas när Migrationsverket tar bort sina asyllägenheter i Finspång.
– Det känns stressande att behöva flytta. Vi har lärt känna många människor i Finspång och trivs verkligen här. Vår äldsta son har det bra i skolan och är ledsen över att behöva flytta och förlora sina vänner, säger Mahmed Sadipena.
2015 flydde Mahmed och Farzane från Iran med sin då tvåårige son, över Medelhavet, för att till sist hamna i Finspång.
– Jag håller inte med politiken som förs i Iran och jag hamnade i fängelse i ett år. Jag tror på demokrati och mänskliga rättigheter och skriver om det i sociala medier. Skulle jag återvända till Iran, riskerar jag 15 års fängelse eller mer och till och med dödsstraff, säger han.
"Det är omänskligt att behandla människor som redan har det svårt på det här sättet. Speciellt gäller det barnen, det är inte bra med för många separationer för någon", säger Malena Andersson, pastor i Pingstkyrkan i Finspång.
Malena Andersson, från Missionskyrkan i Finspång, är med på vårt möte vid lekparken.
– Familjen fick ett brev från Migrationsverket i höstas om att de måste flytta, men inte med någon tidpunkt eller information om vart de skulle ta vägen. Den 11 maj fick de ett brev om att de ska flytta till Vingåker den 20 maj. Alltså nu på torsdag. De får heller inte ta med sig de möbler som de lyckats köpa med små medel. Men vi i Missionskyrkan kommer hjälpa dem med den biten. Även Svenska kyrkan, Centrumkyrkan och Rädda Barnen gör stora hjälpinsatser, berättar hon.
Andra familjer som flyttas genom Migrationsverkets försorg har eller ska flytta till Sundsvall och Härnösand och andra kommuner längre bort ifrån Finspång.
– Det är bra att Vingåker ligger nära Finspång. Vi ville inte hamna i norra Sverige. När vi får uppehållstillstånd hoppas jag att vi kan flytta tillbaka till Finspång. Vårt hem är här, säger Farzane Yarmoradi och kramar om yngste sonen.
Lucia Makumbi, flydde från Angola, med sina tre barn och har bott i Finspång i fyra år som asylsökande. Hennes tre söner går i skolan i Finspång. Hon vet inte när och vart hennes familj måste flytta, bara att det ska ske.
Lucia Makumbi flydde från Angola med sina tre barn och har bott i Finspång i fyra år som asylsökande. Hennes tre söner går i skolan i Finspång.
– Jag vet inte mer än att vi måste flytta ifrån Finspång. Men jag vet inte vart vi ska eller när. Det känns mycket tråkigt att leva i den här ovissheten, anser hon.
På torsdag måste Farzane Yarmoradi och Mahmed Sadipena lämna Finspång tillsammans med sina två söner.
Malena Andersson lämnar några väskor för de asylsökande att packa sina tillhörigheter i. Mahmed och Farzane frågar henne om allt möjligt. Att oron är stor över framtiden är tydligt.
– Det är omänskligt att behandla människor som redan har det svårt på det här sättet. Speciellt för barnen, det är inte bra med för många separationer för någon.