Ett stänk av vemod
FINSPÅNGDet vilar en vemodighet över Martin Wickströms konst, betraktat som ur ett barns öga. Som en längtan efter det som inte längre finns, där termosen blir en värmande tidskapsel.
- Det handlar mer om att utgå från rummet som blir utgångspunkten för utställningen. Där själva arbetet med att skapa utställningen blir en del av konsten.
<b>Sinatra mer än smör</b>
Att Martins konst kom att betraktas av andra och även så småningom av honom själv som återblickar och flirtande med 50-talet var inget som han från början tänkt sig.
När han dessutom i sin berättelse kring utställningen drar paralleller till Frank Sinatra förstod han att det fanns något mer.
- Bakom Sinatras lite glättiga låtar finns en och annan som är vemodig. En slags sorgsenhet över sånt som inte längre finns kvar. Som trapporna upp på den kulle där Folkets park i Finspång tidigare låg.
<b>Beröringspunkter</b>
Under sin uppväxt i Finspång gick Martin Wickström nästan dagligen förbi Folkets park, nu har han återvänt med en kamera.
- Fotografierna och Sinatras finspångsbesök utgör stommen i min utställning.
Stommen är i själva verket en bård där betraktaren någorlunda kronologiskt kan följa händelser. Händelser som på ett märkligt sätt berör varandra.
- Det finns ett skottskrutigt mönster som återkommer, via termosen, via en holländsk konstnärs bild av New York och Frank Sinatra i New York.
Som ett kalejdoskop förvandlas färger till att bli ett termosmönster till att bli en främling i natten i ett hus i Finspång. Ett hus som mycket väl kan vara Finspångs konstförening på vernissage en lördag i oktober.
Så jobbar vi med nyheter