Fred Lane med gitarr vid ett framträdande vid Café Nyfiket i Skedevi.
– Jag sade upp mitt lärarjobb, jag var ung och ogift. Så jag tänkte, jag åker till Sverige och ser om jag gillar landet, berättar Fred Lane när vi sitter i köket i det gamla baptistkapellet i Byle med en kopp te och Eva Lanes goda plommonpaj.
Han var inte obekant med landet.
– Jag hade haft några svenska flickvänner och andra kompisar från Sverige. Min svenska "syster" Lotta som jag träffade i Paris hade skivor med Nils Ferlin och Bellman. Jag blev nyfiken på de där figurerna, säger Fred Lane med en svag brytning på sitt ursprungliga språk.
Fred Lane kom till Stockholm, lärde sig flytande svenska på ett halvår, och fick lärarjobb på ett studieförbund.
Musiken fanns med hela tiden. I England som ett extraknäck till lärarjobbet, men efter ett halvår i Sverige blev han professionell musiker på heltid.
– Jag har hela tiden sett till att inte jobba heltid som lärare, för att ha tid för musiken.
Man kan säga att det också var musiken som gav honom en inträdesbiljett in till lärarutbildningen.
– Min första skiva blev Swedish Songs, där jag bland annat översatte Nils Ferlin och Dan Andersson till engelska. Efter att ha gjort den översättningen och visat ett så stort intresse för det svenska språket kom jag in på svensklärarutbildningen, berättar Fred Lane.
Han arbetade sedan i många år som gymnasielärare både i svenska och engelska.
Strupen är mitt främsta instrument, säger Fred Lane, men durspelet är instrumentet nummer ett för honom.
En nyfunnen kärlek gjorde att det hann gå fyra år innan han var tvungen att fatta ett livsavgörande beslut.
– Vi hade separerat och jag funderade på att flytta hem. Men här hade jag x antal svenska vänner medan vännerna i England hade spritts över landet och världen. Nej, jag stannar kvar, tänkte jag efter ett tag. På den vägen är det och jag ångrar det inte ett dugg.
2004 flyttade Fred Lane och Eva Johansson Lane in i baptistkapellet i Byle.
2004 kom Fred och Eva till Byle. I samband med en spelning träffade de ett par vänner som tipsade om att det gamla baptistkapellet var till salu. Det låg bara fem kilometer ifrån där de själva bodde.
– Jag ringde Eva och sade att det fanns ett hus som jag tyckte vi skulle titta på och som jag nog ville köpa.
Så blev det.
De flyttade in och sommarbodde första tiden.
– När vi bodde där på vintern bäddade vi på ett par madrasser i köket och behövde vi gå på toaletten fick vi pulsa ut i snön till toaletten, berättar Eva Lane.
Affischer på räcket till läktaren i det gamla baptistkapellet skvallrar om flera konserttillfällen.
Men det var en utmärkt plats att ordna musikträffar på.
– Vi använde altaret och möblerade med de gamla bänkarna som för en gudstjänst. Som mest kom det 120 personer. En del stod utanför, med fönster och dörrar på vid gavel och lyssnade, berättar Fred Lane.
För ungefär tio år sedan lät man en byggfirma vinterbona 40 kvadratmeter av den stora samlingssalen och så slapp man gå ut för att komma till toaletten.
Det blev både engelska och svenska sånger när Fred Lane framträdde vid Café Nyfiket i Skedevi.
Men musiken fortsatte. På räcket till den gamla läktaren sitter affischer med olika framträdanden. Så sent som sommaren 2019 hade man en konsert där. Sedan stängde covid-19 allt, men Fred hoppas på en fortsättning i Byle. I juli spelade han vid Café Nyfiket i Skedevi.
– Jag är 75 och kommer inte att lägga ner sången.
Googlar man Fred Lane får man ett omfattande cv på hans karriär. Vi räknar till närmare tio LP och CD, den senaste 2017, Sånger & Sonetter.
I 40 år har han turnerat i Sverige, som soloartist och i olika grupper. Han har skrivit egna sånger och tonsatt andras texter, varit musikansvarig för flera teaterföreställningar på Stockholms stadsteater med flera.
För några år sedan framträdde han med Bylebon Birger Schlaug i föreställningen (D)elvis Presley, där Birger berättade om Elvis och Fred spelade hans låtar.
– Den jag jobbat mest med är Kjell Westling. Det kommer snart en bok om honom och ett par radioprogram.
Fred Lane på trappan i det gamla baptistkapellet i Byle.
– Min grund är engelsk folkmusik, sången i synnerhet, men även sånger från Irland och Skottland. När jag kom till Sverige hamnade jag i två traditioner Det vi kallar folksång omfattar både tradsång och nykomponerade visor. I Sverige är det två skilda fack, tradsång och visor. Jag har en fot i båda, säger Fred Lane, som gärna sjunger svenska låtar, även dansbandslåtar.
Efter snart 20 år känner sig Fred nästan som Bylebo. Både han och Eva badar bastu med herrar respektive damer en gång i veckan.
Musikkvällarna har öppnat upp gentemot befolkningen och de har gärna bjudit tillbaka, säger Fred Lane:
– Men jag kommer att förbli den där engelsmannen som flyttade in för 20 år sedan.
Kontakten med England är uttöjd som han uttrycker det, men den finns i form av släktingar och vänner.