Solveig Möller (till vänster) och Inga-Lill Eriksson går ofta slingan mellan Lugnet och slottet. De har förslag på hur en redan fin tur skulle bli ännu bättre.
Den historiska vandringen i Engelska parken beskrivs som en av pärlorna i centrala Finspång. Grannarna Solveig Möller och Inga-Lill Eriksson går gärna och ofta delar av den lummiga slingan mellan Lugnet och Finspångs slott. Men det finns utrymme för förbättringar, menar de båda, som skulle kunna göra den ännu mer attraktiv och tillgänglig.
– Lite bättre underlag under det blöta vinterhalvåret, flera bänkar och ytterligare belysning, föreslår Solveig Möller.
När hon och Inga-Lill Eriksson nu tar en förmiddagspromenad finns det dock inte mycket att anmärka på. Solen når in genom lövverken, fåglar kvittrar och stigen är torr och lättforcerad. En njutning. Vattnet kluckar mot strandkanten.
– Vi går flera gånger i veckan. Kanske inte alltid tillsammans men gärna med våra familjer. Det är en underbar oas, säger Inga-Lill Eriksson.
Nedanför Auroras Tempel finns en bänk som Solveig Möller (till vänster) och Inga-Lill Eriksson passar på att njuta av.
– Den fungerar även alldeles utmärkt när man ska gå in till centrum för att uträtta ärenden, fyller Solveig Möller i.
De båda bor vid Lugnet, inte långt från lusthuset, och det är också där den här expeditionen tar sin början. De båda vill visa en av Finspångs finaste miljöer men också uppmärksamma de brister de har lokaliserat under sitt flitiga flanerande längs Skutens strandkant. Det handlar framför allt om underlaget. Torrt och fint nu, som sagt, men mer utmanande under höst och vår när delar av gångstigen hamnar under vatten.
På sina håll är det skräpigt i Engelska parken.
– Det kan bli väldigt geggigt. Vattnet söker sig ned från slänten. Då får man själv försöka söka sig uppåt för att hålla sig torrskodd. Lite mera grus på de utsatta delarna av stigen skulle innebära en stor förbättring, menar de båda.
Att gå i Engelska parken är förstås detsamma som att beträda historisk mark. Parken anlades på 1790-talet av Jean Jacques de Geer och hans hustru Aurora Taube. Händelsevis tar nu Solveig Möller och Inga-Lill Eriksson en paus under sin promenad vid just Auroras Tempel en bit upp i slänten. Minnesmärket över slottsfrun är ett av den historiska vandringens självklara stopp. Nedanför höjden, utmed stigen, finns en bänk i strategiskt läge.
Bättre underlag, flera bänkar och ytterligare belysning är några av Solveig Möllers och Inga-Lill Erikssons önskemål.
– Det kunde gärna få finnas ännu flera bänkar. Många av oss som går här är lite äldre och det är skönt att kunna vila emellanåt. Eller ta in utsikten och den biologiska mångfalden, säger Inga-Lill Eriksson.
De efterlyser dessutom bättre belysning och konstaterar att de undviker gången efter mörkrets inbrott.
På väg mot slottet. Solveig Möller och Inga-Lill Eriksson tar ut stegen.