Malgorzata Rybinski växte upp i ett litet samhälle i närheten av Gdansk i norra Polen. Hon är uppvuxen i en familj med mamma, pappa och tre syskon.
Redan under de tidiga skolåren hade hon framtidsyrket klart för sig.
– Jag visste direkt att jag ville bli frisör. Jag tyckte alltid om att hålla på med min mammas hår när jag var liten, berättar "Gosia", som är hennes smeknamn.
Redan i 20-årsåldern gick flyttlasset till Sverige.
– Jag var på semester i Linköping, där jag träffade min man. Han är också från Polen, men bodde i Linköping. Han jobbade på Whirlpool i Norrköping, där jobbade jag också i cirka två år.
De flyttade till Finspång, Gosia blev gravid, och när hennes son var tre veckor gammal flyttade familjen till ett hus i Ljusfallshammar.
Där bor familjen fortfarande kvar 17 år senare.
– Jag är uppvuxen i hus och vill bo i eget hus med trädgård. Det ger en helt annan frihet och en trygg uppväxt till min son, påpekar Gosia.
Hur kom du in i frisöryrket?
– Jag var mammaledig och ville följa min dröm att jobba som frisör. Jag gick till frisörsalongen på Viberga och frågade om jag fick hjälpa till och samtidigt lära mig det svenska språket. Det krävs verkligen att förstå språket om man ska jobba som frisör.
Det var 16 år sedan och nu driver hon verksamheten på egen hand.
– Jag var anställd i tio år innan jag tog över och startade Gosias Hårateljé på Viberga för sex år sedan.
Hur har det senaste året varit med att driva frisörsalong i coronatider?
– Min arbetskamrat gick i pension i våras. Sedan dess har jag arbetat ensam här. I mars, april och maj förra året var det tufft, då hade jag inte många kunder. Nu har jag fullt upp på egen hand.
Hon berättar att 90 procent av kunderna är stammisar och en stor del är kunder som hon har haft i 15-16 år.
– Man måste kunna prata om allting. Jag får ofta höra fantastiska historier från folk, alla människor har sin historia, menar Gosia.
40-åringen understryker att varje klippning är annorlunda och går att göra på olika sätt, utifrån kundens önskemål. Ibland föreslår hon att kunderna ska våga sig på att göra en förändring frisyrmässigt.
– Det är kul om kunderna vill se lite annorlunda ut och våga ändra på någonting, utseendemässigt.
– Det är roligt att driva en salong på Viberga, folk kommer in spontant och frågar om det finns drop in-tider. Jag skulle inte vilja driva verksamheten hemma, jag har inte ens en klippsax i hemmet.
Hur ofta besöker du Polen?
– I vanliga fall flera gånger om året, men nu har jag inte varit i Polen på ett helt år. Förut saknade jag själva landet, nu är det släkten som jag saknar.
I början ville hon flytta tillbaka till hemlandet, men efter att ha levt hela sitt vuxenliv i Sverige har hon inga planer på att återvända.
Vad är största skillnaden mellan Polen och Sverige?
– Det är lättare att leva i Sverige, det är ett land med bättre ekonomi. Sedan är folk så stressade i Polen, medan svenskar är mycket lugnare. Länderna har liknande kultur, så det har inte varit svårt att anpassa sig.
Vad har du för framtidsdrömmar när det gäller frisörsalongen?
– Jag har mycket att göra och skulle helst vilja ha två anställda till min hjälp. Jag vill att det blir mer liv i salongen igen. Min plan är att driva den här verksamheten tills jag går i pension, konstaterar Malgorzata "Gosia" Rybinski.