Drömmen om att rädda världen
FINSPÅNGHöna-Pöna sover och drömmer. Hon drömmer att jorden ska gå under.Det enda sättet är att bege sig till Dovrefjäll. Sagt och gjort.Hon ger sig iväg och under färden får hon alltfler reskamrater.Men vad har egentligen den listiga räven i sinnet?
Dockspelarna Per Löfblad med Höna-Pöna och Mårten Hedman med Mickel-Sickel. FOTO: GUNNAR JOHANSSON
Foto:
Höna-Pöna är helt övertygad om att enda sättet att rädda världen är ett bege sig till Dovrefjäll. Hon ifrågasätter aldrig varför det skulle stämma- eller om jorden verkligen är hotad. Hon bara rusar på, med en enda tanke i huvudet.
- Måste till Dovrefjäll, måste rädda världen.
Teatern hör hemma i Uppsala och är just nu ute på en östgöta-turné.
Dockspelarna heter Mårten Hedman och Per Löfblad. I början och slutet av pjäsen står de fullt synliga på scenen, introducerar respektive avslutar berättelsen med tal och sång.
Sedan går de bakom kulisserna och låter dockorna inta scenen. Både handdockor och stavdockor används.
Scenografin är färgstark. På ett enkelt och samtidigt effektivt sätt skapar den illusionen av att Höna-Pöna, Tuppe-Nuppe, Anka -Vanka och Gåse-Måse kommer längre och längre bort. Närmare och närmare sitt slutmål, Dovrefjäll.
<b>Tänk själv</b>
Men innan de kommit fram möte de den listiga räven. Han är den enda som ser klart och han ser middag!
Han förstår att ingen i gänget tänker självständigt och att de går att lura. Med falsk omtanke får han hem dem till sig. Där ska han bjuda på ett fotbad och på det viset får han dem direkt ner i kokgrytan.
Höna-Pöna som kommit en smula efter, hör räven läsa ur kokboken och inser vad som är på gång. Hon lyckas få iväg räven och ser till att de övriga kliver ur grytan.
<b>Karaktärsfyllt</b>
Dockspelarna lyckas ge sina figurer både djurkaraktär och människokaraktär. För det är ju så klart människor det handlar om.
Budskapet är: tänk självständigt och kritiskt. Spring inte med flocken utan att tänka efter om det verkar rimligt vad de säger.
"Hönan som skulle till Dovrefjäll" är ursprungligen en norsk folksaga. Margaretha och Per Löfblad har skrivit manus. De båda dockspelarna har regisserat sig själva, tillsammans med Margaretha Löfblad. Den mycket fina scenografin och dockarna står Eva Grytt för.
Musiken, som är värd högsta betyg, är signerad Gunnar Danielsson. Det är en bluesaktigt böljande musik med ett härligt sug.
Så jobbar vi med nyheter