"Don't drink and drive"
I två dagar har elever i årskurs två på Bergska skolan och Curt Nicolin Gymnasiet deltagit i aktiviteter kring Vägverkets projekt Don"t drink and drive.Föreläsningar, övningar och teater har stått på programmet.
Oscar Lindgren, Anton Davidsson, Jonas Karlsson och Jonas Lindblom var några av de elever som i går fick titta på hur en bli ser ut som har krockat mot ett träd i 90 kilometer i timmen. FOTO: TITTI OLOVSSON
Foto:
I två dagar har man jobbat med projektet på Bergska skolan. Elever i årskurs två på Bergska och på Curt Nicolin Gymnasiet har deltagit.
- Vi har valt årskurs två för att det är de som ska ta körkort och att det är två dagar beror på att vi inte kan ha så många elever på samma gång, förklarar Gösta Johansson, biträdande rektor på Bergska skolan.
Rattfylleriets konsekvenser
Gårdagen inleddes med en föreläsning i aulan. Björn Söderström, Kalmar, berättade om rallfylleriets konsekvenser.
Han vet för han har själv drabbats. 1996 omkom hans styvson i en trafikolycka, han hade blivit ett offer för rattfylleriet. Folkbladet berättade om Björn Söderströms gripande historia i januari då han också besökte Bergska skolan.
Sten Vedmar, kyrkoherde i Regna/Skedevi, medverkade sedan och eleverna fick tända ljus för att hedra minnet av de personer som omkommit i trafiken.
Allvar blev skratt
På grusplanen utanför skolan fick eleverna gå runt i grupper till olika stationer. De fick bland annat se hur en BMW som krockat mot ett träd i 90 kilometer i timmen såg ut. Samtidigt lyssnade man på en text där det ingående talades om vad som händer sekund för sekund när krocken sker, otäckt och skrämmande. Ambulans, polis och Räddningstjänsten fanns också på plats för att informera. Eleverna fick även prova att ta sig ur en upp och ned-vänd bil och åka i en krocksläde.
Om dagen inleddes med flera allvarliga ämnen så avslutades den med skratt. Skolan fick nämligen besök av teater Fenix från Norrköping. Det handlade om improvisationsteater. Först spelades en kort föreställning upp och bara den lockade till en del skratt. Därefter spelades samma föreställning igen. Då fick elever och lärare möjlighet att påverka handlingen genom att med jämna mellanrum skrika stopp och tala om för skådespelarna hur handlingen skulle fortsätta.