65 år. Ålderspensionär.
"Stena" smakar eftertänksamt på orden.
– Hemskt när man tänker på det. Det låter jäkligt gammalt. Jag minns när min morfar fyllde 50, jag tyckte att det var döden. Det har alltid känts så långt bort, men nu sitter man här. Det är klart att man funderar, hur länge ska man ta ut tjänstepensionen till exempel.
Ett samtal med honom måste självfallet bli på "Najen", ursäkta Atlaslunden, där han är nästan varje förmiddag.
– Jag säger också fel ibland, men inte så ofta numera. Det är roligt, jag åker hit med glädje. Här finns allt. Att se så många unga spela fotboll är underbart, säger han om atmosfären han älskar.
Hur var det att sluta jobba?
– Sista året gick fort. Plötsligt kom det närmare, sista sommaren, sista semestern och sista konferensen. Lite vemodigt. Jag har inte blivit avtackad än, Coronan ställde in allt. Jag trivdes jättebra med mitt jobb, men ville inte sitta kvar som en bromskloss. Jag undrade ändå, hur ska det bli och vad ska man göra sen? Men jag fattar inte hur jag har haft tid att jobba, säger han med ett leende.
Det lutar åt att han tackar nej till erbjudandet om att jobba sex månader till som försäljningschef, två dagar i veckan.
– Då blir jag låst, vet du, och måste ta mig till Stockholm för att jobba. Det känns skönt nu. Jag behöver inte gå upp klockan sex, utan när jag vaknar.
Har du en lång lista med saker du ska göra nu när du får tid till allt?
– Det var mycket att få ordning på först och det var ett jäkla tjat på att börja spela golf. Jag säger till kompisarna att jag behöver inte hålla på med det där, jag blev sedd när jag dömde fotboll.
När de yngsta lagen tränat färdigt drar Daniel Helmesjö igång bollövningarna med A-lagstruppen, dagarna innan den sena seriepremiären mot Nässjö FF på söndag. Passet följs med stort intresse av några herrar på den soliga sidoläktaren.
– Lennart "Klasa" Karlsson, Sören Cratz, Per Strannelid, Peter Axelhed och Janne "Legenden" Åkerlund, säger Sten och räknar upp oldboyskompisarna.
Själv hamnar han på gubbläktaren i skogsbrynet bakom ena målet. Här på gnällbänken sitter de mest inbitna på matcherna.
– Du ska veta vilket engagemang det finns. Jag har betalat entré varenda gång. Med lotter och annat kostar mig varje A-lagsmatch 300–400 kronor. Det är ett dyrt intresse och jag gör det för att jag känner för den här föreningen.
Sten började spela i Torstorps IF som tolvåring. Nu är han styrelseledamot och ansvarig för fotbollsutskottet.
Föreningen har vuxit till 600 medlemmar med elva ungdomslag och omsätter 3,4 miljoner kronor om året.
– Vi sköter allt utom klippningen här ute. Vi drar linjer, vattnar och tvättar. Jag tycker att vi gör det fantastiskt bra som amatörförening i division 3, säger Sten och visar den nybyggda delen av klubbhuset med den stora tvättstugan.
Han slutade döma fotboll 2002, sedan dess har han kvar kontakten med elitfotbollen som allsvensk domarobservatör.
Det ska han fortsätta med, men till en början får han följa matcherna hemma från tv:n.
Familjen har han nära till. Barn och barnbarn bor i Finspång.
– Tyvärr får jag inte vara på deras träningar för att titta nu under Coronan, säger han om restriktionerna.
Stens föräldrar, pappa Erik, 91 år och mamma Sara, 88, finns i Falla.
– De bodde hemma hos mig sex veckor när deras varmvattenberedare gick sönder. Man får hjälpa till där man kan. Jag sköter handlingen åt dem, berättar Sten.