Många som Folkbladet pratar med säger att det är obehagligt att gå ner dit.
– Vi är alkoholister hela bunten. Men vi är mycket snälla. De är rädda för oss för att det kan bli högljutt. Men vi vill vara i fred lika mycket som dem, säger Svante, en av de som spenderar sina dagar på parkeringen.
En fredag i januari är en dag i mängden. Åtta personer sitter nere vid parkeringen klockan elva på förmiddagen. Många av dem har inte ens skor som värmer i kylan.
– Jag har de bästa skorna, de är varma. Jag har fått skorna av en granne, säger Svante.
Roland har gått till garaget i nio år. Han har ett par träskor på sig.
– Det är en samlingsplats. Det är socialt och framför allt är det varmt på vintern, säger Roland.
”Tror inte hemlösa finns”
– Folk tror inte att det finns hemlösa här i Finspång. Men vi finns. Jag har ett ställe att sova på i alla fall, säger Ullis.
Ullis blev av med sitt boende i december och har varit hemlös sedan dess.
– Det är mitt eget fel, det vet jag. Men det ska inte behöva bli så här, säger Ullis.
På härberget får hon frukost men sedan klockan 07.30 måste hon gå ut.
– Jag är välkommen klockan 20.00 igen. Men var ska jag ta vägen? Då sitter jag här på parkeringen tills dess, säger Ullis.
Ett mål mat per dag får Ullis. Hon får då välja om hon ska äta mitt på dagen eller få kvällsmat.
– Jag väljer kvällsmat så jag får gå och lägga mig med mätt mage, säger Ullis.
Det är kallt och rått i garaget. Där sitter flera av dessa människor hela dagarna utan en jacka eller vantar.
– Jag börjar bli full nu, detta blir en bra dag, säger Svante med en dyster blick.
– Du överlever nog det med ska du se, säger Ullis.