Det något undanskymda vattentornet på Nyhemsområdet är byggt i mitten av 1950-talet.
– Det är dags att förbättra tornet både ut- och invändigt. Vi börjar med det som behöver göras på utsidan, säger Ove Mobäck, driftchef vatten på Finspångs tekniska.
Med hjälp av åtta betongpelare står vattentornet, som rymmer 2 000 kubikmeter vatten, en bit upp i luften.
– Betongen har tagit stryk genom årens lopp och vittrat sönder på en del ställen. Tanken är att vi ska "bila" bort den gamla betongen och bygga upp det hela från armeringsjärnen igen med ny betong. Sedan behöver det kompletteras med ny betong på väggar och i taket.
Betongarbetet är beräknat att ta cirka tio veckor och kommer inte att påverka vattentillförseln till Finspångsborna.
– Nej, det är ingen fara. På sikt ska vi också renovera vattentornet på insidan. Det finns en beläggning på väggarna som har börjat släppa som vi behöver åtgärda. Just nu håller vi på och kollar vilken metod vi ska använda oss av.
Då måste ni tömma tornet?
– Ja, då måste det vara helt tomt x antal veckor. Invånarna i Finspång kommer att få sitt dricks- och spolvatten som vanligt. Vi kan styra det från vattenverket och lägga om produktionen.
Är det billigare att renovera än att bygga ett nytt vattentorn?
– Ja, absolut. Att bygga ett helt nytt vattentorn kostar säkert fem gånger så mycket som den här renoveringen kostar totalt. När allting är färdigt kommer det hålla i minst 50 år till.
Hela tornet är inte fyllt med vatten. Botten på själva vattenreservoaren börjar 14 meter upp i luften.
Vi tar trappan inne i tornet för att nå toppen 20 meter upp. Det är en magnifik utsikt över Finspång när vi står högst upp.
– Det är hela tiden ett samspel mellan vattenverket i Lunddalen och vattentornet på Nyhem. Vattnet tas från sjön Bleken och en del av vattnet går via vattenverket hit och en del går direkt från vattenverket till konsument. Att tornet är placerat på den här höjden beror på att det ska bli rätt vattentryck när man öppnar kranen där hemma.
Invånarna i Finspång gör av med cirka 4 000 kubikmeter vatten per dygn.
– För fem år sedan låg den siffran på 6 000–7 000 kubikmeter. Då försvann 50 procent av vattnet ut i naturen. De senaste åren har vi lagat massor med vattenläckor. Nu handlar det om 20 procents svinn. Snålspolande toaletter och vattenkranar gör också att vattenkonsumtionen minskar, säger Ove Mobäck.