Anna-Carin Abrahamsson tror att de flesta konsumenter har svårt att förstå hela processen bakom ett plagg, när vi bara ser det i butik.
Vi träffar Anna-Carin Abrahamsson på Ge för livet som just den här dagen har stängt. Ändå surrar butiken av liv och rörelse. Kunder kommer och lämnar in säckvis med kläder som personalen tar emot via en bakdörr. Anna-Carin visar oss förbi de glittrande julprydnaderna och in på lagret där kläderna och prylarna sorteras i stora, färgglada högar och på hyllor som sträcker sig upp till taket.
Vi är här för att prata om secondhandbranschen som kritiker på senare tid har sågat och beskyllt för att underhålla överkonsumtionen i samhället.
Folk byter bara ställen att handla på.
Särskilt om många nyproducerade plagg hamnar i secondhandbutikerna och säljs i återbrukets goda namn.
– Jag vill ju aldrig uppmuntra någon till att handla något de aldrig använder. Vi ska inte överföra samma mentalitet fast bara handla second hand, för då har vi inte kommit underfund med grundproblematiken, då underlättar vi bara ett ohållbart beteende, säger Anna-Carin.
Sedan 2019 har hon jobbat med second hand, och har varit butikschef för Ge för livet i två år. Hon har valt den här yrkesbanan av etiska skäl. Det handlar inte bara om klimataspekten av mode:
– Vi tror att vi har avskaffat slaveri men det har vi inte. När vi ser på arbetsvillkoren för de som jobbar i modeindustrin, vilka fruktansvärda förhållanden de jobbar i med kemikalier, underbetalda, det finns barnarbete... Jag tror inte vi förstår att det är händer som gjort varje plagg.
Anna-Carins upplevelse är att många handlar second hand för att det är billigt, eller för att det är roligt att fynda unika plagg. Även om vissa motiveras av samma etiska skäl som hon själv.
– Och ekonomin ser ju ut som den gör, allt är dyrare så det är inte så konstigt. Och jag vill ju att alla ska ha råd att köpa vinterkläder till sina barn.
Hon förvånades inte över Aftonbladets granskning i våras av hur H&M hanterar sina "återvunna plagg", där många kläder dumpas på hög eller bränns i fattigare länder.
– Jag tror inte folk förstår vilken otroligt smutsig industri det är. Fast fashion är inte en hållbar affärsmodell. Därför kan man inte grönmarkera eller legitimera det, det är ett grundfel i systemet. Vi som jobbar med second hand kan inte heller vara hållbara på alla plan men vi har en hållbar affärsmodell, det är därför vi finns till.
Utbudet i Ge för livet kommer från gåvor och kunderna lämnar in allt i butiken personligen, det finns inga boxar ute på stan.
– Vilket är bra, för kunden måste stå för det de lämnar in, säger Anna-Carin.
Kvaliteten varierar ändå brett på plaggen som kommer in.
– Dels tror jag att många har en övertro på vad vi kan göra, att vi tvättar, lagar eller kan återvinna på något sätt. Men sedan tror jag också att människor generellt är lata, man tänker "åh vad skönt att någon annan tar hand om det".
Fyra dagars utrensning av textilier som måste tas till återvinningscentralen. Personalen ägnar mycket tid åt att sortera det som kunder skänker, som inte går att sälja.
Det som inte kan säljas i butik skickas till biståndsprojekt i andra länder. Varje vecka får butiken ändå slänga 50-60 stora säckar med trasiga och smutsiga textilier på återvinningscentralen, något som är gratis för privatpersoner men inte företag.
– Det är lite konstigt, egentligen, att vi betalar för andras avfall. Det tror jag inte folk vet om.
Inte långt från butiken håller Ida Vakili till på Min & Minis garderob. Hon berättar en liknande historia.
– Det är jättetråkigt. Ibland ser det ut som att det kommer direkt från tvättkorgen, med matfläckar och lukt.
Ida Vakili driver Min & Minis garderob. Hennes bild är att kundernas motiveringen till att köpa second hand varierar mellan klimatångest, ekonomi eller en roligare och mer unik shoppingupplevelse.
Båda butiksägarna berättar att de har väldigt generösa kunder, och många plagg trots allt är fina, ibland även strukna och vikta. Den bristande kvaliteten beror mycket på tillverkningen, menar Anna-Carin:
– Faktum är ju att kvaliteten på plagg också har sjunkit, de håller inte för så många användningar. Det är det sorgliga, säger hon och fortsätter:
– Vi är ju modebranschens bakgata. Allt det som hamnar hos oss produceras och konsumeras ju i de vanliga butikerna, och när det inte håller kvalitet kan inte våra varor heller göra det.
Att kunder ibland lämnar in oanvända plagg har Anna-Carin dubbla känslor för. Det blir en trevligare butik med fräscha plagg och de kan sätta ett högre pris på dem utan problem att sälja. Men hon aktar sig för att butiken ska likna en outlet.
– Särskilt kläder från Shein kommer ofta med prislappar, kvar i sina påsar. Och det är ju bättre att de skänker det hit än att slänga det eller skicka i retur.
– De yngre köper oftast Shein eller H&M-plagg medan medelålders och äldre tenderar att tänka på hållbarheten på plagget och köper lite dyrare. Kläder från Shein går lite emot budskapet om second hand, säger Ida Vakili och fortsätter:
– Jag har några kunder som lämnar in oanvända kläder regelbundet, som medger att de har ett shoppingberoende. De har tröstat sig och sedan har kläderna inte blivit använda.
Anna-Carin tycker att det är svårt att komma åt problemet eftersom shopping i dag är ett legitimt intresse och hobby.
– Klädkonsumtion är liksom ett "bra missbruk", det finns en kultur av det, vi ska ha något nytt till varje tillfälle och investera i höstgarderoben varje år, säger hon.
Vi återkommer till problemet med överkonsumtionen, den som vi måste få bukt med. Som modeintresserad själv förstår Anna-Carin drivkraften av att utforska klädstilar – men hon vill göra det på ett hållbart sätt.
Min & Minis Garderob öppnade i Finspång i april. Enligt Svensk Handel omsatte begagnatmarknaden 1,3 miljarder kronor i september i Sverige.