OS-guldmedaljörerna Pär Arvidsson och Bengt Baron vid ett besök i Finspång, bredvid guldplaketterna som möter besökarna på Arena Grosvad.
OS i Moskva 1980 skrev för evigt in lilla Finspång i historieböckerna när simmarna Pär Arvidsson och Bengt Baron tog OS-guld på 100 meter fjäril respektive 100 meter ryggsim.
Två olympiska mästare från en liten bruksort har satt Finspång på kartan i idrottssammanhang.
Fyra år senare – 1984 – arrangerades Paralympics, för första och hittills enda gången i två olika länder. Stoke Mandeville i England och New York i USA var värdstäder, när Sverige gjorde lysande resultat och slutade som fjärde bästa nation med 160 medaljer totalt.
En medalj av ädlaste valör tog Finspångssimmaren Gunnar Nilsson, tävlandes för SK Korrugal, som tog hem guldmedaljen på 100 meter ryggsim.
– Jag var bara 18 år. Jag var inte segerviss i förväg, utan det var en överraskning att jag vann. Det var rätt länge sedan, jag minns själva loppet, men har glömt mycket annat runt omkring, säger Gunnar Nilsson.
Sedan 2011 finns två guldplaketter på Arena Grosvad för att hedra Bengt Baron och Pär Arvidssons OS-guldmedaljer. I ett E-förslag till Finspångs kommun har det föreslagits att väggen borde kompletteras med Gunnar Nilssons bragd när han tog OS-guld i Paralympics 1984.
Nu har kommunstyrelsen beslutat att Gunnar ska få en guldplakett vid samma plats.
– Det är jättekul, en positiv överraskning, säger Gunnar Nilsson.
Sven-Erik Pettersson var ordförande i Simklubben Korrugal under ett stort antal år.
– Det är ett väldigt bortglömt OS-guld, som togs i början av Paralympicseran, innan det blev mycket större. Det är absolut bra att Gunnar också får en guldplakett, bättre sent än aldrig, säger Sven-Erik Pettersson.
59-årige Gunnar Nilsson är född i Norrköping, men uppvuxen i Finspång.
– Jag började simma i åttaårsåldern i gamla simhallen i Finspång. Det var först 1982 som jag började elitsatsa. Jag träffade Pär och Bengt med jämna mellanrum i simhallen, det var roliga killar, säger Gunnar.
Pär Arvidsson och Bengt Barons guldplaketter i foajén på Arena Grosvad, kommer få sällskap av ytterligare en guldplakett till en OS-guldmedaljör från Finspång: Gunnar Nilsson.
Det blev en kort, men framgångsrik simkarriär.
– I slutet av 1984 flyttade jag till Norrköping och året därefter gick flyttlasset till Luleå, där jag pluggade till civilingenjör. Då slutade jag med simningen i 20-årsåldern.
Sedan gick flytten till Göteborg, där han var doktorand på Chalmers tekniska högskola. Han har även arbetat på Saab i Trollhättan och Volvo i Göteborg.
– Min fru är från Halmstad, så vi flyttade dit och där trivs jag jättebra. Jag jobbar som produktutvecklare på Tylö Bastu.
Vad har du för typ av handikapp?
– Det är en medfödd skada, som gör att jag inte kan använda benen, berättar Gunnar Nilsson.
Det är inne på Arena Grosvad som Finspångs olympiska mästare hedras, med guldplaketter.
När han slutade med simsporten ägnade han desto mer tid åt en annan idrott: rullstolsbasket.
– Jag spelade rullstolsbasket i flera år. Simningen har jag inte sysslat med alls, mer än till husbehov.
Västkusten har varit hans hemvist under många år och besöken i Östergötland och Finspång är sällan förekommande.
– Jag har inte besökt Finspång på väldigt många år. Jag var där när Bergska skolan firade något jubileum för många år sedan. (Bergska skolans 40-årsjubileum 2007 och invigning av ny skolgård och idrottsplats). Då var jag inbjuden, tillsammans med flera andra personer.
Gunnar hade ingen aning om att han ska hedras med guldplakett bredvid Finspång övriga OS-guldmedaljörer.
– Jag fick reda på det nu. Det var så länge sedan, men det är roligt att någon kommer ihåg vad man presterat, konstaterar Gunnar Nilsson.