– Vi vill renovera på ett sätt som passar huset, på samma sätt som man kanske skulle ha gjort förr i tiden. Vi vill bevara så mycket som möjligt av det gamla. Men samtidigt ska det vara ett komfortabelt hus att bo i.
Det säger Magnus och Annika Pettersson från Linköping. De köpte gården i februari och har arbetat intensivt under våren och sommaren.
Ingelstad Västergård ligger i Risinge socken på vägen mot Sankta Maria kyrka. Exakt hur gammal den är vet man inte, men från andra halvan av 1700-talet enligt Fredrik Blomberg i Risinge hembygdsförening. Ingelstad finns med i den äldsta husförhörslängden från 1788.
Gården flyttades sannolikt till sin nuvarande plats i samband med skiftesreformerna på 1880-talet. 1845 donerades gården av prosten Mathias Stenhammar och har sedan dess varit i församlingens och sedan kommunens ägo. Tills den såldes i år. Han donerade gården för att användas som fattighus, men så blev det aldrig.
Magnus och Annika Pettersson hade letat efter en gård i flera år.
– Jag råkade få se annonsen och vi åkte hit före visningen. Jag kände direkt att det här var något för oss.
Intresset för gården var stort, men till sist var den i Linköpingsparets ägo.
– Gården har charm och vi tyckte att byggnaderna kändes spännande. Vi kunde se bortom förfallet, säger Magnus Pettersson.
Gården omfattar två boningshus, en ladugård med plats för kor, hästar, höns och grisar, men det i en separat byggnad. Ett magasin är det som är mest förfallet, kanske utom räddning. Men även ladugården ingår i Magnus och Annikas restaureringsplaner.
– Men vi börjar med mangårdsbyggnaden. Det handlar om en totalrenovering av väggar, golv och tak, säger de.
Men stommen, liggande timmer, känns okej. Fönstren är bra och behöver bara skrapas, målas och kittas om. En del rutor måste bytas. Det är det de håller på med när vi kommer på besök.
– Vi är här så ofta vi hinner, säger Annika.
Det är hur mycket jobb som helst. Men de känner inte någon tidspress.
– Det kommer att ta flera år och det får det göra. Det ska vara klart innan vi flyttar in, säger de.
Men om mellan två och fyra år hoppas de kunna flytta hit.
De gör nästan allt renoveringsarbete själva. Hittills har det mest handlat om att riva ut det gamla. Fram i vår hoppas de kunna börja bygga upp det nya.
– Vi måste ta hjälp med att borra efter vatten, fixa avloppet och dra in ny el, säger Magnus.
– Exteriört ser huset bra ut. Kanske måste vi måla om det. Sedan ska vi lägga om taket, fortsätter han.
Nytt badrum, tvättstuga och kök, ska det bli.
I köket håller de på att knacka fram vad de tror är en gammal öppen eldstad. Annika har också hittat flera lager med tapeter och spännande tidningsklipp. Då känner hon sig nära de som bott här under seklers lopp.
I framtiden planerar de att ha både får och höns.
– Vi gick hönskurs förra året, säger Magnus.
Det hör sju hektar mark till gården. I en hage betar det redan får. Där ska så småningom deras egna hålla markerna öppna. Något som redan finns på plats är bin, en hobby som de har.
– Vi har tio kupor, varav fem här, säger Annika.
Hon drömmer om att om några år kunna sälja grönsaker, frukt och honung och kanske ägg. Ett växthus ingår i framtidsplanerna. I trädgården finns det också flera fruktträd. En del kommer att få vara kvar, andra ersättas med andra frukter.
– Det vore kul med ett sommarkafé också, säger Annika.