Nu börjar de Vallonska trådarna, eller ska man kanske skriva rötterna, komma upp till ytan.
- Vi har haft en vallondrottning, en mycket känd sådan också, berättar Kerstin Öhquist, på Brukspensionärernas andra träff om valloninvandringen till Sverige, eller framförallt Finspång.
Blanka av Namur, eller Blanche på franska, var grevinna av vad som nu är en provins i Belgien. Hon blev svensk, norsk och skånsk drottning från år 1335, genom sitt äktenskap med kung Magnus Eriksson.
Finspång var två byar
Redan i början af 1500-talet var nejden kring Liège känd som medelpunkten för järnhanteringen i Belgien. Där användes förbättrade smidesmetoder, så kallat vallonsmide, som sedan infördes i Sverige. De första bergsmännen och järnarbetarna från denna trakt anlände till Sverige redan i början av 1600-talet. Men den egentliga valloninvandringen började omkring 1618, och den vände sig i början till Finspång. Louis De Geer, genom Welam de Besche, båda valloner, anlade järnbruk här. På den tiden var Finspång två bondbyar, med fem familjer som var bosatta här.
- Det var östra och Västra Finspång. Den östra delen låg troligen där småbåtshamnen ligger idag. Västra Finspång var vid området för biblioteket, säger Jan Eric Karlström.
Namnens betydelse
I dag säger var och varannan svensk att de har vallonblod flytandes i ådrorna. Det enda sättet att säga att så är fallet är att titta på namnet. Bouvin, Nobel, Bayard, Wallmon, Dubois, Drougge och Von Trier är några exempel på vallonska namn. I Finspång är lite mer kända namn De Geer, De Besche och De Wijk.
- De Wijk finns ju kvar som en gata här. Dock en återvändsgränd, säger Jan Eric Karlström.
De Wijk var en handelsman, han kunde pengar och utveckla inkomst. Att driva järnbruket var det lite si och så med. Ätten dog ut då sonen blev skjuten i ett bakhåll. Namnet De Geer kommer från ån Geer (djä´r) som rinner vid Liège. Namnet är keltiskt och betyder friskt vatten. Men under åren som gått har också namnen försvenskats, som Martinus, Martin (Martä´ng), Vilhelm, Guillaume (Gijå´m).
- Jag tycker man kan se på en person om de har vallonpåbrå. Ett tecken är lite hängande ögonlock. Sedan hade de lite mörkare hy och hår, säger Kerstin Öhquist.
Hon minns finare damer som sa sig tillhöra vara vallonsläktet.
- Jag var barn då, men jag minns att de tyckte sig vara lite bättre än alla andra. De gifte sig bara med sina egna, så de var renrasiga som hundar!