Helena Bennett och Sara Stefanovic hoppas att de som behöver hjälp tar chansen.
– Våga söka hjälp. Vi dömer inte någon. Det är en svårare grupp för det är mycket försvar och förnekelse, det är ännu jobbigare att se på sig själv som någon som har använt våld, säger Helena Bennett om personer som blir våldsamma.
Hon är en av de fem som ingår i kommunens relationsvåldsteam. De arbetar inte med akuta insatser som skyddsbedömningar, utan hjälper till bearbeta trauman och bryta mönster.
De som oftast söker sig hit är kvinnor som är eller har varit utsatta för våld i nära relation. Fysiskt, psykiskt, sexuellt, ekonomiskt eller materiellt.
– Sedan har vi också män som är eller har varit utsatta. Av de som använder våld har vi några enstaka per år. Det är också några få där det inte är våld i partnerrelation, utan föräldrar som har ett vuxet barn som utsätter dem.
Kollegan Sara Stefanovic fyller i:
– Man kan också komma som vuxen efter att ha upplevt våld som barn och tonåring från sina föräldrar och nu vill man bearbeta det, kanske kring sin egen föräldraroll.
De riktar sig även till barn som har upplevt eller bevittnat våld.
Det är viktigt att bearbeta – men också blicka framåt, säger Sara Stefanovic.
Hjälpen består av samtalsstöd, enskilt eller i grupp, beroende på vad som känns bäst.
– Bland annat pratar vi om det traumatiska bandet, varför det kan vara svårt att lämna en relation där det förekommer våld. Också mycket vardagspsykologi, hur kan jag ta hand om mig själv på ett bättre sätt, säger Helena.
– Gruppen ger det här extra, en känsla av att inte vara ensam, säger Sara.
– När man hör någon annans berättelse är det lätt att se att det inte är deras fel, då kan man också börja tänka att det kanske inte är mitt fel heller. Det är stärkande, man peppar varandra, säger Helena.
Mycket handlar om att komma över känslor av skuld och skam.
"Våga söka hjälp. Vi dömer inte någon", säger Helena Bennett i relationsvåldsteamet.
Vad ger ni för råd?
– Det är väldigt individuellt. Det är inte så att om jag träffar någon som lever i ett förhållande att jag går all-in och försöker att få den att lämna förhållandet. Man är väldigt följsam. Vi säger aldrig till någon att nu ska du göra så här, säger Sara.
– Nej, vi får hjälpa till att väga för- och nackdelar. Peka mer på möjligheter, säger Helena.
Att blicka framåt är viktigt.
– Att inte bara fastna i det här eländet som har varit. Vad vill jag? Hur vill jag leva mitt liv framåt? Vad behöver jag göra och vad mår jag bra av? säger Sara.
Allt är inte över för att relationen bryts.
– Det är en lång process. Både att klippa de känslomässiga banden och att förstå vad det är man har varit utsatt för, säger Helena.
Gruppterapi kan vara effektivt, men tyvärr söker för få i Finspång hjälp med sitt våldsamma beteende.
Sedan drygt ett år har socialtjänsten ett tydligare ansvar för att även jobba med de som utsätter andra för våld.
– Vi har utbildat oss i en metod som heter icke-våldsgrupp för män, det är ett väldigt bra program där man jobbar med övningar i att ta ansvar och hitta alternativ för våldet. Men vi har inte fått ihop någon grupp i Finspång än, för det ska vara tillräckligt många som söker samtidigt. Vi kan ju inte sätta en kö på ett halvår.
Sara Stefanovic säger att de gärna hjälper i ett tidigt stadium.
– Om man är i ett förhållande och känner att jag brusar upp väldigt mycket och använder hårda ord, att man blir för burdus och sedan känner ånger.
– Svartsjuka är vanligt. Det kan vara lättare att sätta ord på det än att man ser sig själv som våldsutövare eller kontrollerande. Den gruppen vill vi verkligen nå, det är där det kan ske en förändring, säger Helena Bennett.