"Ibland måste man göra lite knäppa saker", säger Ingmarie Johansson innan avfärden från Finspång.
– När cykelvägen till Norrköping kom för några år sedan tänkte jag att jag skulle cykla någon gång, men det har aldrig blivit av. Nu går vi istället, säger Ingmarie några minuter innan avfärden från Bergslagstorget.
Tankarna om en rejäl gångtur växte hos Ingmarie, men hon ville inte ta sig an strapatsen själv.
– Jag frågade Rebecca, som är instruktör på gymmet där jag tränar, och hon svarade ja direkt. Ibland måste man göra lite knäppa saker, berättar Ingmarie.
– Jag tvekade aldrig utan sa ja direkt. Varför inte testa? säger Rebecca med ett skratt.
Har ni gjort något liknande tidigare?
– För två år sedan var jag med i världens största kyrkroddtävling i Finland. Det handlade om sex mil, säger Ingmarie.
Rebecca Jonsson känner sig stark efter drygt två mils gående.
Den motionsinriktade duon tar sina ryggsäckar och lämnar de centrala delarna av Finspång. Drygt sex timmar senare tar vi ny kontakt.
– Nu är vi på väg upp för Drottninggatan i Norrköping och ska hitta ett ställe att käka på. Men vi är faktiskt inte så hungriga, konstaterar Ingmarie.
Hur är känslan?
– Jag kan knappt ta in att vi har gjort det här. Det känns overkligt, säger Rebecca.
Glada miner när Rebecca och Ingmarie nått målet.
Var det värt det?
– Oja, vi har haft så roligt, pratat och skrattat mycket. Vi har haft bra fart utan att stressa. Jag hoppas vi kan inspirera andra att göra liknande utmaningar, förklarar Ingmarie.
Kommer ni gå hem till Finspång nu?
– Nej, nu hoppas vi på skjuts hem, säger Rebecca.