"Mycket handlar om rutin och att göra rätt grejer", sammanfattar entusiasten Björn Axelsson sitt och Finspångs skidallians ideella arbete med att få till bra spår för längdskidåkning.
I den kombinerade värmestugan- och vallaboden hänger två fina bevis på skidåkarnas kärlek till längdskidspåren på Arena Grosvad. Både 2018 och 2019 har de ideellt arbetande krafterna nominerats till Stora Skidspårspriset.
– Det är kul att vårt arbete uppskattas, sammanfattar "urspåraren" Björn Axelsson, samtidigt som en åkare glider förbi och ger spåren elva av tio i betyg.
Det är en gnistrande vacker vinterdag. Solen skiner och det är fem minusgrader i luften.
– Bättre förutsättningar än så här går inte att få för längdskidåkning. Natten var kall och spåren är riktigt hårda. Jag var här sent igår kväll och preparerade, förklarar Björn Axelsson.
Han är en av många pensionärer i skidalliansen som ser till att göra det 2,2 kilometer långa spåret känt till och med utanför Östergötlands gränser.
– Den här vintern, när det är mer riktig snö, kommer det inte lika många utifrån. Men det händer att det kommer åkare från till exempel Katrineholm och Nyköping. Ofta är det helt fullt på parkeringen, säger Björn.
En numera normal snöfattig vinter, går snökanonerna för högtryck.
– Förra vintern slet vi som djur och la ner lika mycket tid som den här vintern och fick ihop 500 meter som kunde användas i knappt tre veckor. Den här vintern är betydligt roligare. Nu har vi ett ordentligt tjockt lager med både konstsnö och riktig snö. Jag kan lova att det kommer gå bra att åka här en bra bit in i mars, kanske hela mars ut, berättar 73-åringen entusiastiskt.
"Jag är här och åker så ofta jag kan. Spåren är alltid riktigt bra. Det är suverän skidåkning", säger Mika Ojala, som tränar för fullt inför sitt 27:e Vasalopp.
Vad är då knepet med att få till de fina spåren?
– Knep och knep. Jag har hållit på med spårning sedan 1971. Mycket handlar om rutin och att göra rätt grejer, speciellt när det är ont om snö. Först kör vi med pistmaskinen, den är ovärderlig. Sedan använder vi skotern och en kälke med vikter på för att få till det rätta trycket. Vi har bra utrustning, med fyra spårkälkar, sladdar och plogar och lägger ner mycket tid, förklarar Björn.
Svärtingebon Mika Ojala har avverkat många varv innan han är nöjd med dagen.
– Jag var här vid sextiden i morse. Det är härligt att vara här tidigt och ha spåren helt för sig själv. Det är alltid fantastiska spår och idag var det något alldeles extra. Du får en guldstjärna av mig, säger Mika efter 3,5 timmars längdskidåkning med riktning till Björn Axelsson.
Emma och Robbin Kantarp tar igen sig efter dagens tur i skidspåren.
Två åkare har Eskilstunaklubben Ärla IF:s dress på sig.
– Vi har inte åkt riktigt så långt. Att vi har Ärlas klubbdress beror på att jag kommer från Ärla. Men vi bor i Svärtinge, pustar Emma Kantarp, efter ett av många varv.
Maken Robbin Kantarp har synbar hög hastighet i spåren.
– Visst finns det spår även i Svärtinge. Men det är inte av den här kvalitén. Vi försöker åka här några gånger i veckan. Det är perfekt när barnen har bandyträning här intill, säger Robbin.
Marie Persson, Ulrika Jansson, Anna Ströberg, Emma Peterson och Betarice Pacsay pustar ut efter en lyckad dag i skidspåren.
Det klappande ljudet från skidornas träff mot den hårda snöytan bryts helt plötsligt av en hel del skratt. Det är "bandymorsorna" som tar igen sig i skogsbrynet.
– Det är "hundra år" sedan jag körde längdskidor senast. En kompis lånade ihop grejer och övertalade mig, då var det bara att köra och det ångrar jag inte. Det var riktigt roligt och vilket väder och vilka bra spår, säger Anna Ströberg.
Vad tror ni Björn Axelsson gör när han inte fixar längdskidspåren?
– Jo, jag åker en del här. Det kan nog bli två timmar om dagen, man får hålla igen lite nu med ålderns rätt, påstår Björn Axelsson.